ställarens opinion? Uti England, Frankrike oci flera andra länder ha vi också hört, att man sät ter icke så litet värde på denna egenskap. Me den kostar ibland någon möda och tid, och dera har man det bekanta ordspråket alltifrån Ci cero: om jag bade mera godt om tid, så skull jag vara kortare. Första frågan i afseende på er tidskrift måste således blifva: hvem skulle blifv: hufvudredaktören? Hr grefven påstår, alt L. J Hjerta borde direkt befordra ett sådant företag men huru skulle det ske, utan de nyss omnämnda vilkoren? Icke kan det vara meningen, at! L. J. Hjerta sjelf skulle blifva huvudredaktören. ty utom det grefven redan icke är rätt nöjd med Aftonbladet, så fordrar detta väl dessutom sin man serskildt, och huru skulle dess redaktör då hinna till äfven för en tidskrift? Således återstår oss härvid ingen annan attgissa på, än att grefve Frölich sjell vore hugad att gripa verket an. Deita vore visserligen en god sak. Men 4:o har Hr grefven aldrig nämnt ett ord om en sådan föresats till L. J. Hjerta, och då förstå vi ej heller huru denne kan sägas hafva ;motarbetat densamma; 2:o utgör Hr grefven ju icke ensam en association,, och 3:0 ehuru grefven både genom sin politiska bildning och:sin patriotism vore dertill mer än mången annan qvalificerad, så kan det måhända sättas i fråga, om ej grefven å sin sida lägger alltför liten vigt på det populära och klara i framställningssättet, på ämnenas ordnande och åskådliggörande, för att i det afseendet hafva utsigt till framgång, så vida han icke beslutar att reformera sitt föredrag; ty den gamla satsen: tous les genres sont bons,hors le genre ennuyeux, står ännu qvar, oaktadt alla invändningar. Oaktadt vi nu tro oss hafva temligen vederhgt grefvens påstående om motarbetandet af en tidskrift, skole vi kanske längre fram försöka att visa några andra skäl, hvarföre en sådan icke uppkommit; men för att imedlertid än ytterligare ådagalägga det orimliga och kortsynta — för att nyttja ett af grefven sjelf begagnadt uttryck — af beskyllnincea, behöfver Aftonbladet hjott åberopa, att dess Red. aldrig låtit hvarken eget intresse eller personliga tvister hindra sig art söka understödja andras bemödanden, när de uppträdt för enahanda grundsatser med dem, hvilka Aftonbladet förfäktar. Rekommenderade vi icke till och med Freja sistlidne höst, när några goda artiklar der förekommo angående representationsreformen och hon för öfrigt för en tid syntes börja åter folka sig, oaktadt Freja förut hade med bitterhet angripit Aftonbladet och sökt nedsätta dess karakter och anseende i det allmänna? Har icke grefve Frölich skarpt skurpensat oss för det vi vågade upmuntra den gamle bekante,, att vända sin skriftställaretalang på vissa punkter af representationsfrågan? Grefven tillägger (se ofvan) Aftonbladet det anspråket, att tro blotta tidningsartiklar vara tillräckthga för politisk upplysning och stadgadt politiskt vett; och likväl har Aftonbladet bevisat motsatsen, bland annat derigenom, att det mer än någon annan uppmanat allmönheten att studera grefvens i många stycken förträffliga, fastän nog vidlyftiga arbete: Om rält och reform; och det är icke Aftonbladet, utan grefven sjelf, som berättat om detta arbete, att det af allmänheten kallas den tjocka boken. Hvarpå hvilar då hela grefvens föreställning om Aftonbladets motstånd i ofvannämnda hufvudpunkt? Endast på en alltför liflig inbillningskraft och deraf sjelfskapade föreställningar. Här kunde vi nu visserligen sluta. Men det ena af de ämnen, Hr Grefven vidrört, om pressens och dess förläggares uppfyllande af sitt kall och motsvarande af allmänhetens anspråk, är för vigtist, och Hr Grefvens tillvitelser öfver brister i detta afseende, innefatta för mycket ett upprepande af åtskilliga bland våra politiska motståndares bannala fraser i detta hänseende, att vi icke äfven böre, när de komma från honom, svara några ord derpå. Alltsammans härrör, om man närmare undersöker förhållandet, påtagligen deraf, att Grefven förblandat naturen af en tidskrift, d. v. s. en månadseller qvartalsskrift, hufvudsakligen innefattande längre politiska afhandlingar, med den af en tidning, och att det synes, som han egentligen ville, att Aftonbladets förläggare skulle redigera en tidskrift och icke en tidning. Detta är godt och väl; men nu har Aftonbladets förläggare icke förbundit sig, att utgilfva någon tidskrift, utan en tidning. Låtom oss då se, huruvida Grefvens förebråelser mot redaktionssättet af en tidning äro fullt rättvisa. Den första förebråelsen är, att Aftonbladet eftersträfvar det egentligen nya och att tillfredsställa för ögonblicket. Men hvad är då en tidning egentligen? En dagens historia. Följaktlisen är väl allmänhetens första fordran den, att en tidning skall innehålla just det nya för dagen, ill och med de? egentligen nya, och vitaga oss riheten hemställa till Grefven sjelf, huru han skulle anse Aftonbladet följa med sin tid, om det egentligen endast meddelade gama saker och emnade de nya åt de öfriga tidningarna, Det vissa är åtminstone, att allmänheten då innan tort skulle vända Aftonbladet ryggen. Dernäst kommer en klagan deröfver, att Af onbladet skämtar. Detta ogillar Hr Grefven väl cke in totum et tantum, men fördömer skämet öfver strunt, grinet öfver lapprin Detta är i vår tanka alldeles orätt. Det är just det struntNf KE I FE AA LI Av -—-— MV 4 2 AA mm mm I TA AA -— ANA e rr