Aftonbladet – 12 januari 1844, sida 2

(Insändt.) I anledning af beslutet om öfverskottsräntorne för utarrenderade indelte boställen. Insändaren har med förvåning förnummnmit regeringens nyligen lemnade förklaring öfver fördelningen af de öfverskotter, som genom ökad afkastning af indelta armeens utarrenderade boställen uppkomma,: utöfver hvad, som till befålets kontanta löner, enligt fastställd stat, åtgår; enligt hvilken förklaring dessa öfverskotter skola fördelas endast på det befäl inom regementerne, hvilka genom sednaste lönereglering fått sig endast penningelön tilldelt, utan någre bostäl!shemman. Vid denna lönereglering afsågos nemligen flere ändamå!: Ett var att afskaffa den länge öfverklagade olägenheten, att boställen funnes för det yngre befälet förvaltade och bebodde af dem sjelfva, hvarigenom desse antingen försummade nödig förkofring uti sit yrke, eller, unge och oerfarne i landtbruket vanskött sin gård. Ett annat och vigtigare var att jemna oci rätta missförbållandet af de dittills olika inkomstern: för olika individer inom samma grad, efter bostället med tiden förändrade beskaffenhet. Förvaltningen a samtelige det yngre befälets boställen öfverlemnade derföre åt en löningsdirektion inom hvarje regemen: te, sammansatt af medlemmar ur hvarje grad, hvilke för gemensam räkning skulle utarrendera dessa bostil len, och med de inflytande medlen aflöna det yngre befälet och komplettera det äldres löner. Genom ni: och omtanka uti denna förvaltning, då alla haft lik: ördel deraf, hafva revenyerna ökats, och öfverskotter sedan lönerne efter staten blifvit utbetalade, uppstått Hittills har, inom de flesta regementer, varit bruk ligt, att dessa öfverskotter blifvit fördelade proportio naliter efter graderne och löneree, åt allt befälet, frår och med regements-chefen till och med fourieren utan afseende på, att somligas ordinarie inkomste (neml, regements-officerares, kompani-chefers, och äl dre underoffcerares) bestäl i bostalle och dess afkast ning, uppskattad till ett visst lönen ungefär motsva. rande belopp, hvari skillnaden med kontant ersätte: — och att de öfrigas (neml. stabs-kavtener, subaltern. oflicerares, och yngre underofficerares, samt en del a! spelet) bestå enligt ofvanåberopade, sednaste lönereg lsring inom indelta armåeea. Att den nu anbefallde fördelningen blifvit tillstyrkt såsom rättvis, till och med af en och annan gammal bederlig regements-chef — är ett vackert bevis på oegennytta och omtänksamhet för de yngre kamrater. ne. hvilka förklaringen kommer att synnerligen båta, men en sådan åsigt af saken grundar sig på en nt mera origlig, men ändå hos många orubhbligt bibe. hållen föreställning om indelningsverket, sådant de: rån början varit, och sådant det i det nu äldre beälets ungdom var beskaffadt. Enligt denna åsig! vore det ock, strängt taget, det rättvisaste att, t. ex. örste löjtnanten på lifsqvadron finge hela den afkastning, som det af Carl XI indelade förste löjtnantsbostället till lifsqvadr con renderade, o. s. Vv. hvarigenom man naturligtvis åter afsade sig den förnämsta fördelen af nya regleringen — och enda skillnaden vore att de yngre graderne finge sina inkomster uppburna ur andra hand. — Då denna ås:gt strängare eller lin. drigare tillämpad följes, skall dock jemnheten, den billiga proportionen emellan gradernes olika löner objelpligen åter förloras; man behöfyer blott besinna att en kapten med ett svagt boställe, som han är förbunden att sjelf innehafva, hvilken tillika råkar vara en dålig landtbushållare, kan förlora på eller få en ringa reveny af detsamma, som dock utgör hans huf. vudsakliga inkomst, under det subalternen, utom sir ordinarie lön, genom den gemensamma förvaltningen