Aftonbladet – 12 januari 1844, sida 2

fredsställelse öfver detta förhållande än det, att Hr grefven derigenom förmenar sig ega rättigheten reserverad att opåtalds få klandra andra för (hvad?) jo! för uraktlåtenhet af just detsamma, som han sjelf medgifver sig i deras ställe ej hafva kunnat göra? — Denna tanke (d. v. s. klanderglädjen, blandad med preceptors myndighet) lyser äfven klart igenom öfver allt, men det mer än vanligt uppriktiga uttrycket måtte hafva undfallit Hr grefven i något obevakadt ögonblick. å revoir. Philaleth. Det mesta af ofvanstående artikel instämmer med Aftonbladets egna åsigter; likväl anse vi Oss böra anmärka vår olika tanka i ett fall, nemligen i afseende å insändarens yttrande om utgifvande af en tidskrift, bekostad genom någon förening al liktänkande personer. Iäsändaren sätter detta ungefär i samma kategori, som de blad, hvilka salarieras af Regeringen eller ett ultraistiskt kotteri, men har deruti orätt. Det lumpna och eländiga uti det sednare slaget af skriftställeri lisger nemligen ingalunda deruti, att det grundlägges genom tillskott af aktieegare, utan deruti, att det är till endast för att försvara status quo, utan afseende på bestämda grundsatser, samt tillgriper ett föraktligt stridssätt med lögnens eller sofismernas vapen. En tidskrift, som fortginge för vissa bestämda och på förhand proklamerade principer deremot och som stridde med ärliga vapen, förlorade väl ingenting 1 värde derpå om den vore upp: satt af flera lika tänkande i stället för blott er enda förläggare.