Aftonbladet – 11 januari 1844, sida 1

hurusom högbemälte monark en gång i konseljen bortgaf ett pastorat åt en viss fröken Marianan, och vid ett annat tillfälle förklarade, att justitieombudsmannen friherre Mannerheim skulle hafva det och det pastoratet. Den gode landsfadern hade i sin sängkammare, innan han gick i konseljen, lofvat fröken och baronen att utnämna de prestmän, som af dem blifvit rekommenderade, men sedermera förgätit deras namn, hvarföre föredraganden hos de båda beskyddarne måste derom göra sig underrättad, emedan han omöjligen kunde tro, att det verkligen var H. Maj:ts afsigt att göra en fröken och en justitieombudsman till själasörjare. Af Svenska Minerva för i dag ser det nästan ut, som skulle, äfven i närvarande period, ett qui pro quo i konseljen, påminnande om denna anekdot, ej höra till omöjligheterne. Hon innehåller nemligen följande lustbara notis: I förgår innehöll ändtligen Statstidningen underrättelse om huru de sednast lediga tre domsagorna blifvit bortgifna. Förhållandet dermed berättas vara sådant, att en af dessa domsagor tillfallit någon, som icke sökt densamma, åtminstone icke inom fatalietiden. Huru det tillgått, att, under tiden ifrån den 18 December, då utnämningen skedde, jemka den. saken i ordning, det förmäler icke hbistorien. DEN MYCKET OMTALTA BROCHYREN, eller: Upplysningar och förklaringar — nolens volens — af David Frölich. Aftonbladet anmälde redan dagen före sistlidne julafton, om vi minnas rätt, att en brochyr med här ofvan befintliga titel utkommit; men äfven om det icke skett, så hade allmänheten säkert haft kunskap derom genom den andel, som det bekanta Frölichska brefvet till General peace society i London, Svenska Biets och Frejas anfall derpå, tvisterna om förvexlinzgen af franska orden du sort och de engelska the forts m. m., för en tid intogo i tidningsdiskussionen. Som sagdt är, grefve Frölich har utgifvit en brochyr, och då herr grefven deruti långt windre sysselsatt sig med upplysningar och förklaringar angående sjelfva det ofvan omtalta brefvet, än med Aftonbladet och dess förläggare, samt detta sednare ämne, af naturliga skäl, bör för oss vara af ett fullt ut lika stort intresse som det förra, så är det äfven skäl att vi taga brochyren i betraktande. Detta skulle hafva skett Jänut för letta och genast, om vi ej derigenom hade beröfvat allmänheten nöjet att tre eller fyra gånser i veckan erhålla del af Minervas, Biets och Frejas skarpsinniga utläggningar öfver orsaken till Aftonbladets tystnad, och dagliga uppmaningar att bryta densamma. Man har visserligen allt hopp, att dessa uppmaningar kunde, i mer och mindre intressanta variationer, fortfara ännu nåsrå månader till allmän uppbyggelse, och det är således måhända synd, alt genom en för snar mellankomst göra ett slut derpå; men ett annat skäl föranleder oss likväl dertill. Det vore nemigen icke omöjligt, om vi dröjde än längre, tt publiken under tiden glömde hela brochyren ch dess innehåll, och då komme denna lilla re:ension eller förklaring nolens volens å vår sida åsom jästen i ugnen. Detta önske vi icke; medan brochyren, just derigenom att den till n del är riktad mot en af oppositionstidningara, samt skrifven af en medlem af riksdagsppositionen, lemnar en giltig anledning att taga betraktande åtskilliga omstöndigheter rörande et offentliga lifvet, öfver hvilka det kan vaa lämpligt, att äfven vi å vår sida få yttra ss, helst det är nyttigt och behöfligt, att i etta som andra afseenden ställa kyrkan midt byn. Vi äre derföre till och med på visst sätt refve Fröleh tack skyldige för det kan nu gifit oss en sådan anledning; hvartill vi äfven gge det erkännandet, att grefvens polemik mot ftonbladet vida skiljer sig från det slags anfall, varmed detta blad och dess förläggare vanligen edras af sina politiska motståndare, då Hr grefens åtminstone gjort oss full rättvisa för våra undsatser och vår politiska karakter i det hela. et återstår då blott att se, huruvida de men, m han i en eller annan punkt haft att vidfoga; ke egentligen endast existera i ett af tilsfälliga 2 ae SIA SSE Er rr