omständigheter just nu hos grefven framkalladt föreställningssätt, hvars egentliga anledning tmåhända icke är rätt klar för Hr grefven sjelf, men likväl lätt nog att upptäcka. Den ifrågavarande brochyren innnefattar med sitt företal nära 400 sidor. I dessa 400 sidor hänger väl hvarje punkt genom ett ganska riktigt logiskt samband tillhopa med den föregående, så att hela boken utgör så godt som ett enda oåtskiljeligt stycke, och den kan i detta afseende verkligen betraktas såsom ett konststycke af eget slag; men deremot äro de serskilda frågorna ingalunda ordnade i några vissa underafdelningar eller hufvudpunkter hvar under sitt kapitel, utan förexemma ad libitum bär och der under diskussionen, som man säger. Att följa boken sida för sida från början till slut blefve derföre alitför operöst, och skulle göra granskningen deraf icke allenast lika vidlyftig som sjelfva hufvudtexten, utan kanske af en ändå större vidd, såsom Graveska målet eller protokollerna om karteförfalskningen. Men detta skulle kanhända i längden trötta läsaren. Vi anse oss derföre böra följa ena annan method, att utleta och i några korta punkter sammanföra det vigtigaste af innehållet, åtminstone det som kan åligga oss att besvara, för att sedan yttra oss ötver dessa, antingen hvar för sig eler flera tillsammans, efter sekens beskaffenhet. Uti förordet förekommer genast på första sidan följande anmärkning, hvaröfver vi böre explicera Oss: Att en brochure af mig författad skulle uttomma har i Aftonbladet för d. 235 Nov. blifvit annonseradt på anmodan; och jag har nödgats i Biet för den 27 tillkännagifva, att icke någon anmodan, sädan den i Aftonbladet föreburen, varit gjord. Ja, ehuru af sådane tidningar som Svenska Biet, Freja och Svenska Minerva på det skändligaste och bittraste anfallen, och hvad värre är, af Aftonbladet och Dagligt Allehanda komprometterad — på sätt med några ord längre ned skall kortligen omnämna: — är det verkligen denna annons emot min vilja som nu ersam förmår mig uppträda; och enhvar skal snart förstå, att jag varit så godt som tvungen. Förbållandet härmed är i korthet följande: Dafen efter sedan den Engelska, i flere delar felakt:ga, och sedan al Biet på Svenska ytterligare venställda öfversättningen af grefve Frölichs bre till Gen. peace society hade blifvit införd i Biet och sedan Aftonbladets förläggare enskildt hade tagit sig friheten tillkännagifva den tankan, att det enklaste sittet att nedtysta skriket vore, att offentliggöra den kopia, som grefven hade i behåll och genast var i tillfälle att kunna förevisa, al det Fransyska originalbrefvet, samt att dervid foga några ur handlingarna hemtade upplysningar öfver sjelfva sällskapets bestämmelse, som, i parenthes sagdt, är belt och hållet filantropisk, insände gre!ven till Aftonbladet på förmiddagen en artikel med begäran att få den intagen i bladet för samma dag. Uti denna artikel tillkännaga! grefven, dels att ban fcke ämnade då offentliggöra nämnde original, dels orsakerna dertill, och förmälde tillika, att han tänkte framdeles utgifva en eiler flera brochyrer öfver ämnet. Orsakerna till originalets icke införande äre vi ej berättigade att bär anföra; men deremot är det vår rättighet att nämna, det vi funno dem af sådan beskaffenhet att de, offentliggjorda, sannolikt skulle gifvil anledning till ytterligare misstydningar från samma hå!l, der man redan hade visat sig så obunden af hederskänsla i stridssättet mot grefven, samt att det sålunda kunde lyckas att med sofismernas tillbjelp fortsätta och stegra skriket emot honom så länge, till dess en verkligen stark och ofördelaktig opinion om hans förfarande med omförmälde korrespondens kunde bilda sig äfven hos den stora allmänheten, helst då han sjelf bade betazit sig tillfället, att genom ett svar, kort och godt. genast kunna framvisa det grundlösa deruti Af denna anledning återsändes artikeln genas! ifrån byrån med en bemställan, ungefär sådan, som den i föregående punkt befintliga tanka. Det oaktadt återkom den likväl omkring klockan 4 med grefvens uttryckliga begäran att få den in förd, men då var det för sent för den dagen På det imedlertid allmänheten ej måtte tro, atl grefven förhållit sig alldeles passiv, då han verkligen haft något att säga, nämnde Redaktioner sjelf, med anledning af den i grefvens artikel befintliga strof om den tillämnade brochyren, al grefven hade anmodat oss tillkännagifva, att er sådan skulle utgifvas. Detta skedde visserligen på eget bevåg, men i bästa välmening, cch grundade sit i alla fall på en uppgift, som grefven sjelf hadt önskat att få meddelad. Således kunne vi, gref ven må ursäkta oss det, icke antaga, att dett: tillkännagifvande utgjorde någon tvångsorsak til brochyrens utgifvande, enär det icke var en uppfinning af Redaktionen. Grefven vände sig derefter med artikeln till Redaktionen af Dagligt AlJehanca. som likväl var af samma tanka med oss. land nalan anda hanra