Aftonbladet – 11 januari 1844, sida 1

7 art Anns rs na. Allt som han närmade sig grefvinnan, upp: klarnade likväl hans ansigte och han ansträngde sig ögonskenligen, för att synas glad. Såsom han yttrade tili Julia, väntade han ännu samma dag huset fullt at fremmande. — Visheten, fromheten, Poesien, sade han med ett leende, som hade någonting vildt, skola få några dagar med stort sällskap gästa i vår enslighet för att rådslå öfver ett förvånande företag. Sapienlia representeras genom min fader; den skall uppfinna medel för att i striden mot barbareskerna med råd och dåd understödja en from bjelte, som på Pannoniens fålt redan visat sic vara en tapper krigare och i damernas boudoirer en Pastor fido, — jag menar den ädle Hyppolit a Este, hvilken lika skickligt vet att handtera svärdet, som herdestafven. Ariosto och Molza skola på förhand utkasta planen, på det kardinaens namn värdigt må varda öfverlemnadt åt ef:erverlden. — Eller för att uttrycka mig på ett enklare, om också det stora företaget mindre värligt språk, kardinalen samlar en stor här och nskeppar sig om några dagar; Neapel består krigsoehofven för hela tåget och det är min fader, suvernören öfver Abruzzern2, som fått utredninsen om hand. Vespasiano talade ännu länge i hånande ton om öretaget, hvilket ögonskenligen var honom yterst vidrigt, något som grefvinnan måste förklaa genom mMiss-sämjan med fadren, som nu några jagar skulle komma att uppehålla sig på slottet, och hvilket grefve Vespasiano äfven till slut sjell illstod. Då talet derefter föll på de arrangemanger, som borde träffas för att värdigt mottaga gästerna, blef