Aftonbladet – 13 maj 1843, sida 2

a SR 0 ERF RN . mitt kontrakt, enligt hvilket jag åtminstone vore be rättigad till litet mera, än hvad nu ärnades mig Förgäfves! Svaret blef, att ingen ändring vidare kun de göras, utan att först anmäla sådant för Hans Maj:t hvartill en 8 å 44 dagar kunde åtgå; och då jag der före blott önskade några riksdaler för mitt uppchällc under den tid, på hvilken en sådan ändring kund vinnas, tillsades mig, att jag ej kunde erhålla det min. sta på andra vilkor, än att underskrifva det fordrade qvittenset. Sluteligen och häldst jag visste mig ingen utväg at på annat sätt kunna skaffa mig, ej ens det behöflig för dagen, satte jag mig att efter formuläret skrifv: det orimliga qvittenset; men vid namnets underskrif vande tillbakahöll mig ännu en gnista af hopp. Jag lade pennan från mig, med fast beslut att bäldre vi dare uthärda nöd och elände, än att plötsligen sjel tillintetgöra de anspråk, jag rättvisligen ägde, och der förmodan, att, såsom varande i H. M. Konungen tjenst, jag framdeles skulle kunna erhålla en mera bil lig behandling. Nu ville jag gå med räkningen, mer hindrades af herr öfversten, som begärde få den åter Jag, som, tvingad af ögonblickets nöd, tecknat et qvittens, hvilket jag ej mera ville erkänna, och dess utom misstrodde en man, som med så liten delikates behandlat mig, erböd mig att på stället skrifva en ny räkning, hvilket afslogs; dock fick jag sluteligen tillå telse att behålla min räkning såsom lån, med vilko afdess återlemnande. Den 30 Oktober tillstyrktes mig af en man, son ömmade för -min belägenhet, att uppvakta herr hof marskalken grefve Posse och underrätta honom on helåförhållandet samt bedja honom utverka mig au diens -hos H; K. Höghet. Detta lofvade mig. heri grefvens Och sade sig framdeles vilja lemna svar. Imedlertid kom herr kapten Brandt d. 4 Novembe: med uppdrag från herr öfversten Gyllenhaal; att lem na mig min fordran, emot afgifvande af förut nämn: de qvittens. Men då jag nu trodde mig igenom heri grefve Posse få saken skärskådad å högre ort, svarade jag kapten Brandt, att jag skulle komma till herr öf versten sjelf och uppgöra liqviden. Detta var ett för. sök att undgå en liqvid, den jag af samma skäl då som förut, ej kunde emottaga. Den 8 November er höll jag bref från kapten Brandt, å öfverste Gyllen haals vägnar, hvari han ber mig sända qvittenset til Upsala, då jag genast skulle erhålla mina penningar emedan det skulle komma att dröja länge, innan heri öfversten ärnade sig till Stockholm. Härvid bör anmärkas, att detta bref, dateradt der 5:te November, erhölls af mig den 8:de; och redar den 40:de var herr öfversten Gyllenhaal i Stockholm Under tiden hade jag dagligen fortsatt mina besök hos herr grefve Posse och fick lika dagligen det svar att Hans Kongl. Höghet lofvat tala med Hans Maj:t, men att han ännu ej yttrat sig vidare derom, Der 410 November lofvade mig herr grefven bestämdt svar dagen derpå och omtalade, att öfverste Gyllenhaal vore i staden. Samma dag erhöll jag bud från herr öfverste Gyllenhaal, att han ville tala med mig. Under vägen dit dagen derpå beslöt jag att först hos herr grefven inhemta det lofvade svaret. Herr gref. ven sade sig då vara befalld att säga mig, det H KE. Höghet nu, sedan Håns Maj:t vore hemma, mindre än förut hvarken ville eller kunde vidare befatta sig med affären; utan att herr öfverste Gyllenhaal vore den, till hvilken jag borde vända mig. Slutligen tillade herr grefven, det han talat vid öfverste Gyllenhaal och att han af honom blifvit fullkomligt öfvertygad, att jag sjelf vållat min belägenhet, derigenom att jag dels d. 1 November ej varit på den plats, herr öfversten anvisat mig, dels ock att jag ej velat emottaga de penningar, han så många gånger tillbjudit mig. Jag vågade svara, att om Kerr öfverste Gyllenhaal velat låta mig vederfaras den rättvisa, som jag på grund af Kongl. Maj:ts mig nådigst lemnade löften, ägt rätt att fordra; hade jag aldrig behöft vända mig till herr grefyven, för att vinna den. Hvartill jag fogade: förnyad berättelse: om förhållandet och trodde mig derigenom kunna öfvertyga herr grefven, att han hade fått orätt begrepp om sammanhanget. I synnerhet sökte jag bevisa omöjligheten för mig att d. 4 November kunna vara i Norrbotten, då jag icke ens ännu fått hvarken kontrakt eller respenningar, och att herr öfversten således, af något för mig obekant skäl, sjelf motarbetat denna. mig anbefallda resa. Hr -grelven, -hyilkenej gjorde minsta afseende på dessa af mig förebragta upplysningar, förebrådde mig deremot, det jag i mitt bref till herr öfversten begärt 900 Rdr, hvilken summa han ansåg orimligt högt tilltagen, då jag icke hade så mycket att fordra och, efter hans tanke, ej kunde behöfva den. Jag föreställde honom, att jag, under den tid jag varit i Hans Maj:ts tjenst, sammanlagdt ej erhållit mer än 250 Rdr, alt jag sedan d. 7 Juli vistats dels i Stockholm, dels på anbefallda resor, och att jag ägde familj qvar i Bergslagen, som borde af mig underhållas, och, i händelse af flyttning till Norrbotten, hade 460 mils väg; hvartill kom, att jag icke kunnat få eller skaffa mig något annat soutien, så länge jag icke varit bestämdt ski!jd från Hans Maj:ts tjenst. I följd hyarafjag alltså förmodade, det herr grefyen lätteligen torde inse behofvet för mig af desse begärda 900 Rdr. Efter ett något långt samtal tillsade mig herr grefven, att det ej vore vidare värdt att tala härom; och ansåg herr grefyen bäst, att jag antoge det.anbud, herr öfverste Gyllenhaal ernade göra mig, nemligen att arrendera Svartlå och få något slags befättning vid ett sågverk. Jag gick således d.: 42 November, mera af likgillighet än af böjelse att följa herr grefye Posses råd, till herr öfverste Gyllenhaal, hvilken, vid mitt inträde öfverhopade mig med artigheter, dem jag, utan att hafva kändt orsakerna, snart kunnat skrifva på herr öfverstens för mig till utseende mera gynnande tänkesätt, så vida jag eljest glömt mitt sista besök hos honom. Han sade sig vara ledsen deröfver, att jag ej uttagit min fordran, utan deremot kanske lidit nöd, som: han, vid sin hitkomst, förnummit och således genast bedt kapten Brandt uppsöka mig, samt yttrade derefter, att, då han visste, det jag dels ägde saker qvar vid Selet, dels äfven uppskickat flera sedan återkomsten derifrån, gjorde det honom rätt ondt, att jag skulle göra mig ny kostnad för deras återtransport; och för alt hjelpa mig ur denna ömmande belägenhet, och för att visa, det han ännu deltoge i mitt öde och hade verklig vänskap för mig, ehuru jag burit mig något dumt åt, som trott honom om att vilja narra och bedraga mig, hade han sålunda beslutat att erbjuda mig befattningen vid Hedenfors sågverk, jemte öfverinseendet vid Edefors och Svartlå bruk, med den lön, Hans Maj:t derför kan komma att anslå, samt arrendet af Svartlå egendom, intill