Aftonbladet – 13 maj 1843, sida 2

bt od SR rod kostnader, och latt jag förmodade, Hans Maj:t ej skulle göra afseende på skjutspenningarne för min återresa, då jag på Hans Maj:ts egen höga befallning denna resa företagit, helst jag å min sida ej ville göra afseende på den betydliga skada, vagnen genom den långa resan lidit, och hvartill jag ej trodde någon kunna ålägga mig riskera eget åkdon, hvartill må läggas, att jag under samtalet råkade nämna, att jag i sådant fall kunde företaga resan sjöledes till Stockholm, till hvilken nu händelsevis gafs tillfälle, verkade slutligen så mycket, att jag, med vilkor att sjelf betala skjutslegan för den ena hästeny fick tillstånd att begagna min egen vagn till återresan; och emottog jag, till förrättande af densamma, 75 Rdr, att redovisa vid framkomsten till Upsala, dit jag, såsom förebud för herr öfversten, bordt i alla fall erhålla skjutslega för en häst. Efter ankomsten till Upsala uppgjorde jag specifik räkning, till redovisande af de i Piteå erhållna 75 Rår, hvilken, jemte qvitto för hälften af skjutslegan, att afgå på min lön, lemnades öfversten vid hans ankomst, då jag ytterligare uppbar 50 Rdr. Nyssnämnde räkning behöll herr öfversten, för att, enligt sitt yttrande, vilja förelägga Haos Moj:t, till utverkande deraf att jag skulle slippa vidkännas den dryga kostnaden, men hvilket likväl icke lärer hafva skett, emedan, som framdeles synes, jag vid slutliqviden blifvit debiterad för återstående 35 Rdr, och således, oaktadt jag rest på befallning, måst, på fem Riksdaler när, vidkännas hela kostnaden för återresan. Efter min ankomst till Stockholm den 24 September, uppvaktade jag H. K. H. Kronprinsen, som nådigst behagade nämna, p,att öfverste Klingstedt nu begärt afsked, och att jag, enligt Kongl. Moaj:ts nådiga löfte, erhållit den af honom innehafda befattning vid bruken. Obegripligt! — — Nyss degraderad af herr öfverste Gyllenhaal, under åberopande ar Hans Maj:ts befallning, nu af H. K. Höghet, med anledning af ett gifvet nådigt löfte, upphöjd till disponent, begick jag ett oförlåtligt fel, som ej omtalade herr öfverstens förfarande emot mig, hvilket härrörde deraf att jag inom mig förlät honom detsamma, i den förmodan, att han ej satt tro:till mina yttranden om dessa af Hans Maj:t gifna löften, och nämnde blott, att herr öfversten ännu ej uppgjort några lönevilkor med mig, emedan han sagt sig dertill ej äga af Hans Maj:t någon befallning. Hans Kongl. Höghet tillsade mig, i följd häraf, att invänta Hans Moj:ts återkomst från Norge och att imedlertid afsända mina saker förut, samt lofvade mig nådigst, att vidtala öfverste Gyllenbaal om penningar till mina behofp. Den 47 Oktober, vid förnyad uppvaktning, nämnde H. K. Höghet, att öfverste Gyllenhaal sagt, det jag nödvändigt borde den 4 November vara uppe i Norrbotten, samt tillade, att det kanske vore bäst att genast resa dit, helst Hans Maj:t kunde taga illa app, att jag vid Hans Maj:ts hemkomst vore qvar; och ansåg H. K. Höghet mig böra tryggt förlita mig på de löften, jag erhållit, ehuru jag ännu ej ägde något kontrakt. På min försäkran, att jag ej ägde något att uppehålla mig med härstädes, än mindre till en sådan resa, fick jag nådig befallning att genast tillskrifva öfverste Gyllenhaal och begära penningar med omgående post. detta bref inväntade jag postdagligen svar, hvilket likväl helt och hållet uteblef; och imedlertid ankom Hans: Maj:t hem från Norge. ; Nu vågade jag ej vänta längre, utan anmälde mig den 26 Oktober till audiens hos H. K. Höghet, för att gifva detta förhållande tillkänna, men affärdades snart af tjenstgörande kammarherren, herr. baron Munk, hvilken tillsade mig, alt H. K. Töghet, som fömodat mig redan vara rest till: Norrbotten; -mindre nu än förr kunde inlåta sig i samtal om Hans Maj.ts egendomar; utan borde jag vända mig till herr öfverste Gyllenhaal eller dem, som hade Hans Maj:ls enskilda affärer om händer. Jag bad då herr kammarherren underdånigst säga H. K. Högret, att jag ej sjelf vore vållande till fördröjandet af resan, emedan jag ej ännu erhållit några penningar dertill; Och: det syntes mig nog svårt att till: fots företaga en sådan: Om detta svar kom till H. K. Höghets kunskap eller ej, är mig obekant, men jag blef befalld att gå till öfverste Gyllenhaa!, och tillsagd, att H. K. Höghet förbehållit sig all slippa all vidare uppvaktning af mig. Ledsen och nedslagen inställde jag mig genast hos herr öfverste Gyllenhaal, hvilken med vrede frågade mig, hvad jag hade att göra hos Kronprinsen; huru jag kunnat begära af honom i mitt bref så mycket penningar, och hvarföre jag icke redan vore rest till Norrbollens. Förundrad, bad jag honom besinna omöjligheten för mig att resa utan respenningar, och tillade min förmodan, att den af-mig begärda summan troligen ej skulle för någon synas vara för högt tilltagen,för att med familj flytta. till Norrbotten, omkring 430 mil, och der. bosätta mig, helst herr öfversten sjelf en gång sagt sig vilja hos Hans Moj:t utverka några hundra Rårs förskott till denna min bosättning, och hvilket dessutom HH: K. H. Kronprinsen nådigst försäkrat mig-af Hans Maj:t gerna skulle blifva bifallet. Herr öfversten deremot! törsäkrade mig, att Hans Muj:t, som vore ganska ond på mig (2), sagt, det Han alldeles icke temnade hvarken något förskott till bosättning, eller ens nigra respenningar. Han affordrade mig derpå den invisning på lönen, som jag fått af öfverste Klingstedt; och då jag nämnde, att densamma, förut lemnad till HK. Höghet, af Hans Maj:U redan innehades, blef jag tillsagd att till morgondagen uppgöra en räkning, till beloppet enlig med nyssnämnde invisning, men med afdrag af uppburna summor. af mig uppgjord (Litt. P); men inga-penningar följde, emedan, enligt öfverstens yttrande, den skulle först föreläggas Hans Maj:t. Efter tvenne dagars väntan på liqvid, underrättade mig herr öfversten, att Hans Maj:t beviljat mig lönen efter invisningen, med afdrag 4:0 af hvad jag redan uppburit; 2:0 af skjutspenningarno från Piteå, dem Hans Maj:t så mycket mindre ville utbetala, som han aldrig befallt mjg resa derifrån, och 3:0 af postporto under mitt vistande vid Selets bruk, hvarmed Hans Maj:t sades hafva ansett från allt slags befattning). E ; Häruppå befalldes mig å räkningen skrifva ett qvitnadt vid Selet postporto af Rdr 32, som differencen af min dervarande räkning Rdr 8, samt ytterligare i dag af Kabinetts KammarHerrn, vt Pe RNE AN 1 En sådan blef nu ) Denna bilaga Litt. Q lyder så: Sedan jag ytter-I ligare bekommit Rdr 35, likasom i liqvid begag-). mig fullkomligt godtgjord, samt äfven för alltid skiljd to, sådant som synes infördt under Litt. Q). Jag Of-T