Aftonbladet – 13 maj 1843, sida 2

Hr Krigsrådet, och i följd deraf äfven den Höge Egaren bekant, att under loppet af flere år denne Egendom varit illa vårdad; men. till, så ytterlig grad af vanvård, som. är med verkliga förhållandet enligt, skulle ingen kunna göra sig begrepp om, att den varit förvaltad. Det är imedlertid en oundviklig följd katt Bruksrörelsen både för detta och nästkommande år afstadnar, sedan det lilla förråd af Tackj. och materialier åtgått, som nu är anskaffadt om icke antingen malm eller Tackj. till ett års tillverkning köpes och förvaltningen af hela verket:ställes på annan fot, som efter min öfvertygelse aldrig kan förenas med Höge Egarens interesse utan att förvaltningen af det hela anförtros åt en man som vore värdig den Höge Egarens odelade förtroende, ägde oinskränkt rätighet att göra och låta efter godtfinnande, och hvilken till biträde vid förvaltningen ägde att antaga män af caracter och hederskänsla, och sådane finnas åtminstone icke förut engagerade. Mitt omdöme kan jag väl icke vänta blifva ansedt trovärdigt, men utom det att jag ansett för min största pligt att lemna underrättelsen om förhållandet sådan den verkl. är, och. som måhända Hr Krigsrådet af förvaltarne hittills icke erhållit, önskar jag härigenom hafva reserverat mig ifrån att blifva ansedd af samma -qvalitet: Förra Förvaltarne hafva fått Instruction fr: H. M. Konungens enskilda Bureau, men jag har endast fått en af Hr Öfversten Klingstedt. Jag önskar derför att från Kungl. Bureaun få befallning att uti allt ställa mig till efterrättelse den instruction jag fått, på det att ansvaret för. hvad jag enligt samma gör och låter, icke måtte komma att drabba mig såsom eller efter det begrepp jag gjort mig om en förvaltares ansvar och skyldigheter. — — — — — Februari månads anslag har jag med 269 Rdr erhållit, men sedermera endast med min -credit sökt förmå Bönderne att fortsätta kohllefvereringen — — — — — — Selet d. 27 Mars 4825. Joh. Seb: Grave. Litt. L. 4 Med största glädje ser jag att Hr Krigsrådet af mitt förslag funnit ökningen af tillverkningen och haft den godheten derom öfvertyga den Höge Egaren, men af mitt bref här Hr Krigsrådet fattat annan mening än den jag verkl. hade dermed och för att å nyo försäkra Hf? Krigsrådet om mina oegennyttiga afsigter ber jag Hr Krigsrådet vara fullkomligen öfvertygad, att, om icke känslan för heder och den glada förhoppning att komma i tillfälle få ädagalägga mina innerliga önskningar för den Höge Egarens; bästa varit motif för min hitresa, hade jag visst aldrig begifvit mig till en så aflägsen och litet känd ort som denna —— — — mo on anhåller äfven att Hr Krigsrådet ville hafva godheten förvara dessa mina bref och anderrättelser, eraedan vid en . skeende redogörelse för den Höge Egaren, då det kanske vore lätt att kasta hela skulden på mig, jag till mitt försvar och säsom verificationer ämnar äberopa mig af dessa bref och mina erhållna instructioner. Selet d. 30 April 1823. Joh. Seb. Grave.n Fortsättningen från gårdagbladet af Hr Graves relation följer nu: Återkommen från Dalarne; hade jag den nåden att den 5 Augusti uppvakta H.K. Höghet, som då nådigst täcktes förnya de mig gifna löften och tillade, att jag med. herr öfverste Gyllenhaal borde uppgöra mina lönevilkor. Sedan herr öfversten ändtligen den 14 Augusti från Skåne ankommit och tillkännagifvit, att vi den 16 borde företaga den långa resan, hvilken herr öfversten påstod böra kunnafulländas med den vagn, han visste mig äga, blott jag genast läte granska och iståndsätta den, gick jag i författning om en sådan, eljest onödig, reparatioh, och måste derför betala 43 Rdr 146 sk. ; Innan vi kommit längre än till Upsala, upptäckte jag händelsevis, igenom ett: samtal mellan kapten Brandt och öfverjägmästared Otterdahl, det afsigten vore att, vid ankomsten till Norrbotten, hindra min återresa; men jag kunde då ej begripa orsaken dertill. Här dröjde vi till den 48, för att, enligt herr öfverstens yttrande, invänta afskrifter af räkenskaper från Hans Maj:ts byrå, utan hvilka ingen revision kunde hållas. Efter dessas ankomst, fortsattes resan oafbrutet till Selet, dit -vi anlände den 26 Augusti. Straxt efter ankomsten uppdrog mig herr öfversten, att från fransyska språket öfversätta den räkning, hvilken i Upsala inväntades. Den var af krigsrådet Röslein egenhändigt skrifoen och alldeles enlig med den vid Bruket varande förslagsräkningen , dock ej försedd med någons namn, datum eller annan un: derskrift. Då jag så nyss sett de verkliga räkenskaperna i Hans Maj:ts byrå, hade jag dem ännu i friskt j: minne, hvadan jag på förhand kunde göra mig ett! någorlunda tydligt begrepp om det resultat, som skulle följa på den förestående undersökningen; men som ändamålet med min resa var att göra herr öfversten Gyllenhaal uppmärksam på allt anmärkningsvärdt, ansåg jag denna upptäckt för nog vigtig, att genast anförtro honom den. Men cj ållenast herr öfversten, itan äfven kapten Brandt och öfverjägmästaren Ot.erdahl, underrättades härom, och herr öfversten gaf mig det verkligen mysteriösa svaret, all då han warken emotlagit eller sett någon annan räkning, afseende på revisionen, så vore det nödvändigt, att denna följdes; och om förhållandet vore, som ag inberältat, skulle det nog visa sig, då handlinjarne främdeles förelades Hans Maj:l. Orsaken, hvarföre just jag fick uppdrag att öfverätta denna räkning, var förmodligen att söka öfveryga mig, det den till alla delar öfverensstämde med Selets bruks bok; emedan mån då icke kände, att jag los H. K. Höghet sett de verkliga räkenskaperna från Kongl. byrån . Lika som nu, fann jag sedan alltid, att mitt yttrande ansågs öfverflödigt; då jag ej en gång fick se hvarken den instruktion, Hans Maj:t nådigst behagat lemna för undersökningen, cj heller det protokoll, som deröfver upprättades, började jag misstänka, det jag ej skulle blifva behandlad med opartiskhet. Häruti styrktes jag ännu mer, då jag vid Meldersteins bruk underrättades, att jag ej kunde återfå den plats, jag innehaft, emedan den Vore ämnad åt bokhållaren Bergman, men att, då Hans Maj:t befallt, att jag borde emplojeras, skulle inspektionen öfver sistnämnde bruk blifva mig -uppdragen. Jag vågade nu fö-( reställa herr öfyversten, att, då nuvarande inspektoren vid Meldersteins bruk -ej i laga tid var uppsagd, tvertom lofyad att få behålla.sin plats, det icke vore skäl att blottställa honom, med hustru och barn, för nöd och behof; hellre ville jag då sjelf lida, än att någon annan genom mitt förvållande skulle ådragas FRE ASO LELT ÖNÖN nr as Nr UU nn AEA FAR