åberopade personers vittnesmål. Men utan att synas vilja gå någons omdöme i förväg, är det min öfvertygelse, att den oemotsägligen bevisar: 4:0 Att jag, oaktadt i nog tryckande vilkor, åsido-:satt egna fördelar, för att, enligt min pligt, göra Kongl. Maj:t uppmärksam på, i hvad ringa mån han vunnit sina ändamål med sina vidsträckta och vigtiga Norrbottniska possessioner. 2:0 Att orsaken, hvarföre dessa höga ändamål hittills icke vunnits, är vissa disponenters inskränkta kunskap i det egentliga af brukshandteringen, hvilket synes mig tydligen vitsordadt af bilagorna litt. D et E, hvartill må läggas det af dessa herrar succesive så illa motsvarade förtroende. 5:0 Att jag försökt och begagnat, ehuru ty värr utan hufvudsaklig påföljd, alla de utvägar, som i min förmåga stått, för att få denna maktpåliggande sak inför Majestätet framlagd, och detta ej allenast under den tid, relationen omfattar, utan ock efteråt. Och att 4:o just denna min ihärdiga föresats att uppfylla pligtens fordringar legat till grund för det — jag våFar säga — obilliga behandlingssätt, som jag i en välvillig Konungs namn så högst oskyldigt måst vidkännas. Dock, för all den nesa, mig är vederfaren, och för allt det lidande, mig i Hans Moj:ts tjenst öfvergått, skulle jag anse mig fallkomligt, ja mångfaldigt belönt, om blott Hans Maj:t af någon rättskaffens man blefye övertygad derom, att jag menat honom väl. Stockholm, Januari 1826. , Joh. Seb. GRAVE. SIG, (Forts. följer.)