Aftonbladet – 1 maj 1843, sida 2

gonblick skall kalla dem vackra eller snälla. Kort sagdt: m:ll Nonnen är en ganska utmärkt porträttmålarinna. Af två konstpensionärer, hr Cari Plagemann och hr G. Brusewits, ser nian romerska studier på expositionen: den förres Mandolinspelerska från Albano, (MM 468) och den sed nares Qvinna från Frescati med sin son (JM 469) Begge ådraga sig den skådande publikens bifall genom vackra urbilder, utan tvifvel troget återgifna med konsterfaren behandling af det nationella j dragen och det lokala i accessoirerna, till hvilka man i den förstnämnde taflan kan räkna ett trefligt italienskt landskap, belyst af söderns glada sol. Den svarta skuggningen på ena sidan af Mandolinspelerskans ansigte förekommer dock något omotiverad,-i hennes ställning på ett öppet fält, der ingen slagskugga kan vara tillhands att förstärka den. Al hr Egron Lundgren, som nu vistas i Rom, ser man blott ett helt litet och i det hela obetydligt arbete (ME 470), en krönikskrifvare; egentligen en interiör, i någon gammal italiensk skolas stil. Akademien har belönat oljmålningen JM 474, hvari hr Olsson lärer ha löst akademiens historiska täflingsämne för i år, Akillevs och Briseis. Naturligtvis vore ett profant omdöme härom — likasom hvarje sådant om prisbelönta arbeten med penna, pensel, mejsel och rostral — att anse för en Iliad efter Homerus, som man säger; vi skola således ej våga oss derpå. Likväl skulle det vara intressant att få upplyst, om man bör hos det teatraliska i gruppering och attityder, eller kanske i Akillevs bastanta näfve, som ser ut att så tungt en dag falla öfver Trojanerna, söka motivet för den akademiska areopagens förkärlek för detta stycke och för dess utmärkelse att midt på expositionen få konstprodukter af hrr Falerantz, Södermark och Wahlgren, fröken Adlersparre och m:ll Nonnen till infattning?... Landskapsmålarne hrr T. Billing och A. Julius Berg hafva begge flyttat sina chevaletter söderut på Skandinaviska halfön, för att efterbilda Skånes och Blekinges glada nejder, och en gång gifva oss nordboer begrepp om att det dystra och mulna icke uteslutande erfordras för att med trohet karakterisera Sveriges jord och haf och himmel. Man dröjer med tillfredsställelse framför dessa trefliga, men ändå ingalunda triviala landskapsbilder. Begge artisterna hafva ett raskt manår. Hr Billing målar ofta blott tockeradt, men alltid med effekt. I en del af herr Bergs landskaper — t. ex. vuen af Carlskrona (M 484) — uppträder luftperspektiven någon gång så öfvervägande, att mellangrunden försvinner och en töcknig bakgrund. följer omedelbart på den skarpt framskjutande förgrunden; hvarigenom man på visst sätt har två landskaper i stället för ett, att betrakta på samma tafla. Af herr L. A. Lindholm träffar åskådaren ett par natursanna och med uttrycksfulla afbilder af samma urbild försedda interiörer (JE 204, 205); den vackra flickan, som i den ena ses läsande, finner man i den andra skrifvande; med uttryck och miner karakteristiskt förändrade efter de olika förrättningarne. Herr J. C. Boklund, N. Andersson och N. Wallander synas vara unga genremålare och hrr J. A. Wellerbergh och N. J. O. Blommer äro porträttmålare, hvar och en med sina förtjenster af natursanning eller konst att träffa, hvilket man kan se af J4 487, 488, 190, 242, 247, 214, 200, 208, 209, 210. Hr Lindblom har (i JE 224) lemnat ett porträtt i svartkrita, som går temligen nära mamsell Röhls crayon. Om herr J. H. Slrömmers vackra litografi af Bellmans porträtt efter Pehr Krafft, den äldre, och herr Carl Oscar Cardons: litografierade utsigter af Stockholm och: Götheborg, har allmänheten tillfälle att döma sjelf i konsthandelsbutikerna. I vår revy återstår blott arkitekturen. Men fastän den upptager jemförelsevis få numror på katalogen, torde den ändå komma att föranleda en liten serskild artikel. 20 Rättelse: I M 98, 3:e sidan, 2:a spalten, 17:e aden nedifrån, står: han; läs: artisten. JANDELSBOKHÅLLAREN HARTVIG VERSUS ÖF