Stahre: trodde sig veta att herr löjtnanten Bergneh ej på flere år begått Herräns Heliga Nattvard, del och slutligen för det att Bergnehr skulle hafva författat den af hustru Sandberg till Kongl. poliskammarer i målet ingifne skrift. i Hörd öfver desse anmärkningar, bestred herr löjt nanten Bergnehr så väl att han i Kongl. poliskam. maren uppträdt såsom åklagare mot Stahre i dett: mål, som att han med Stahre hade någon rättegång hvaremot herr löjtnanten Bergnehr, som förklarade si ordentligen begagna salighetsmedlen, medgaf, att har författat den skrift, som hustru Sandberg till Kongl poliskammaren ingifvit, och dermed hade sig så för hållit, att sedan pigan Blomberg, hvilken, enlig med apotekaren Stahre träffad öfyerenskommelse, stä dat åt herr löjtnanten Bergnehr, den 3 sistl. Januar blifvit afförd från Stahres bostad och hustru Sandberg i hennes ställe nämnde och derpå följande dagarne biträdt .med städning och uppassning åt Bergnehr hade Sandberg den 3 Januari för Bergnehr omtalaj allt hvad hon hört, rörande Stahres förhållande mo pigan Blomberg, och tilika uttryckt otehaget att, i -händelse af rättegång, nödgas muntligen inför rätta afgifva vittnesmål. I anledning häraf häde Bergnehr lofvat hustru Sandberg att gå i författning om en skriftlig berättelses uppsättande, i hvilket afseende de begge begifvit sig till Sabbatsbergs yärdshus, der, i närvaro af flere för tilifället tillkallade tullvaktmästare, Bergnehr uppsatt skriften allt efter som hustru Sandberg berättat, hvarvid Bergnehr för hvarje punkt tillsagt hustru Sandberg, att ej berätta mer än hon med säkerhet påminde sig. Sedan hela skriften på detta sätt blifvit uppsatt och derpå för hustru Sandberg uppläst, hade hustru Sandberg, på tillfrågan a! Bergnehr, förklarat, att hon kunde taga hela innehållet deraf och ändå mycket mera på sin ed, om så fordrades. Den 4 Januari hade, uppä Bergnehrs anmodan, uppsyningsmannen Björkbom renskrifvit skriten, men den hade icke hlifvit af hustru Sandberg underskrifven förr än i Kongl. poliskammaren, den 5 Januari eller samma dag, förhöret derstädes i målet ägde rum, då hustru Sandberg undertecknat den, utan att Bergnehr dervid varit närvarande; förklarande Bergnehr, på gifven anledning, att, ehuru han, i anseende till Stahres förhållande mot sina tjenstehjon, väl om honom hyste en mindre god tanke, vore Bergnehr dock icke hans ovän, utan kunde i sin vittnesberättelse hålla sig endast till sanningen. Apotekaren Stabre åter påstod, att Bergnehrs uppförande mot honom alltsedan Augusti månad sistlidet år varit sådant, att det utvisat den hätskaste fiendskap å Bergncehrs sida; öch fullföljde Stahre sine gjorda jäfsanmärkningar, för hvilka han dock icke hade någon bevisning att förebringa. Parterne fingo härefter afträda, medan rätten överlade till följande, för dem åter förekallade, afsagda Beslut: Rätten anser de af apothekaren Stahre mot herr löjtnanten Bergnehr framställde jäfsanmärkningar, sedan Bergnehr öfver dem sig förklarat, icke vara af beskaffenhet att, jemlikt 47 Kap 7 RättegångsBalken, kunna Bergnehr från vittnesmälet utestänga, hvadan så väl herr löjtnanten Bergnehr som de öfrige här ofvan uppräknade personerne, mot hvilka något jäf icke blifvit framstäldt, få såsom vittnen höras; Stahre obetaget att framdeles uppgifva och styrka de skäl till jäf, som han kan förcebringa. (OC (Forts. följer.) SERA OA EFEERE