Aftonbladet – 1 maj 1843, sida 2

delade. KONGL. AKADEMIENS FÖRCDE FRIA KONå 5 STERNA EXPOSITION. Fjerde Artikeln. Qvinnans emancipation fortgår. med stora steg i trots af-alla: de .pedantiska moralkakor, som vi karlar servera såsom: moötgift-deremot. Medan vi som djupsinnigast begrunda qvinnans rättighet eller brist på rättigbet till :en mängd beqväma, angenäma eller lönande; bestyr, sonia våra urfäder togo i beslag till: fideikommiss åt sina manliga ef terkommande, intränga sig. de qvinliga helt obemärkt ibland . fideikommissarierna och gripa till än det ena än det andra, ioftamed: sådan fintlighet och framgång, att enisstor skara mindre lyckligt bezåfvade män: trängas utifrån sina ärfda förmånsrätter för att lemna.de.intagande medtäflarinnorna: plats. -Fortgår. det oupphörligt på samma sätt, -och-med ständigt ökad omotståndlighet, som hvarje i en gifven riktning,jemnt verkande naturkraft innebär, så kan väl någon dag i våra barns eller: barnbarns tid inträffa, , att. den enda uteslutande behörighet; : som i,lemnats I vårt kön obestridt i behåll, befinnes vara den att blifva far. Vi; se redan huru fyllnaden för läsbiblioteker och följetongs-artiklar blifvit till. hälften eller -tre fjerdedelar . tagna-spå entreprenad:saf damerna; vers och romancer -.sammansätta de för tidsfördrif numera, -istället för att lägga patience. Musiken är en bland dem dångt allmännare spridd konst än ibland-0ss, .ochodrottningar -blåsa kenthorn i stället. :;för :tamburmajorens:-fältkamrater. Den ena prinsessan hugger i sten, den andra skapar komedier-och dramer. Tapisserimönsterne börja förlora: krediten;.de,klippska ögonen hafva blifvit. varse, att, man .med ett -enda penseldrag kan åstadkomma,detsamma -på ett, ögonblick, som fordrar sjuhundrasjutio::nålstyng, pås lika många sekunder; alltså kastas tapisserinålen7i vrån; man griper till. palletten och blifver, såsom en af oss, ja mer... .T. ex. fröken ;Sofiz-Adlersparre! Vore br Södermark ej tilly.så skulle vi.säga att hennes lilla titianska. eller; carracciska flick porträtt är det vackraste och bäst målade hufvud på hela expositionen ;: och lik väl började hon allenast med att måla blommor;, hvilka. framsteg -efter ett så blygsamt insteg! . Här finnes en annan blomstermålerska, mamsell Augusta Plagemann, den flitigaste bland hela exponentpersonalen;j som lemnat icke mindre än-46 oljtaflor; .men månne hon icke redan börjat att äfven måla döda foglar och döda harar? Nästa gång blir det tefvande fröknar och lefvande mustachprydda kavaljerer; man får väl se, M:ll Johanna Lundberg har redan långe målat landskap i Fahlerantz stil; och i m:ll Amelie Lindgren. framträder. en. ny, porträttmålerska och i m:ll Emelie Nonnen ännu ens Men här måste vi stanna och buga oss; ty m:ll Nonnens pensel är ingen vanlig, antingen hon laverar eller målar i olja. Hon har målat slägtingar och vänner, Och utan tvifvel träffadt; det förefaller oss nästan, som håde hon på en tafla målat sig sjelf. Sjelfständigt handterar hon för öfrigt. sin oljpensel; man röjer inga spår att hon bildat sig efter våra svenska artister; men, hennes: porträtter af ar John Nonnen och fru Nonnen skulle icke stöa ensemblen om de befunnos ibland en samling lamandska mästares arbeten. Dessa begge gamla ufvuden voro icke lätta att reproducera på ducen, med alla de Kuriösa hieroglyfer, som åren plöjt på deras panna och kinder, utan att minska det trefliga och spirittella; som så ofta ger behag åt äldre Engelsmäns och Engelskors ansigten; Porträttet (JM? 437) af hr kapten Baum, har iter mera tycke af en gammal hölländsk målares rtistiska hyllning åt någon vän, den lycklige hemöraren t. ex. alprow Meeltes-eller Vrow Alines muskottdigru skråf från Batavia. Det är enkelt och flärdfritt; korrekt och nätursant. Men att n:ll Nonnen, oaktadt sin talang att troget återifvå den högre ålderdöftensskarpt markerade lrag, när originalet så föranteder, likväl ej behöfser anlita den, för ått ge karakier ät? sina afbiller, ådagalägges af de små aquarellsporträtterna M 4165, 161, 162), som föreställa hr Edward Vonnen på Degeberg, hr och fru Winqvist; och innu mer af de oändligt täcka, och lätt och konstnessigt laverade grupperna (JV 4359, 160), hvarir grefvinnan Platens och friherrinnan Cederströms varn le mot åskådaren, med denna halft oskylliga, halft småsluga min, som är så karakteritisk för barn, när de vänta att man i nästa ö-! C