Aftonbladet – 21 november 1842, sida 1

knif, och kroppen lagd på ett hjul. Den 23 Aug. efter träffningen vid Schabare blef den gamle Garaschanins svärson, som bunden släpades med trupperne, och jemte andra fångar hvarje ögonblick väntade döden, befriad. Pavle Tatarinass Wikenties och Luka Garaschanins hufvuden uppsattes på pålar framför furstens boning, jemte 6 andra mördades, bland hvilka befann sig en gosse, som fursten på hans yttrande, att hans fader gått öfver till Wutsitsch, låtit sticka ihjel. Då folket fick se de med hö betäckta liken af de mördade på gården, der fursten tagit qvarter, föllo de i sådant raseri, att de högt ropade: ,Vi vilja icke ängre hafva någon Obrenowitsch; vi: vilja icke hafva den till vår furste, som mördar de fångne.n Här afgjordes furst Michaöls och hans familjs ide, han hade fällt domen öfver sig sjelf. Under let fursten sjelf föröfvade dylika ogerningar, och smyckade sitt tåg till Kragujewatz med blodiga ufvuden, kom presidenten i appellations-rätten, Stephan Kaltitsch, och kommendanten i Schabaz, Mathia Simitsch, till Possarewaz; på befallning af jenstförrättande inrikesministern EL do de alla lervarande fångar, 23 till antalet, och förde dem vå vagnar utom staden, för att taga. lifvet af lem. Då tåget skulle sätta sig i rörelse, ropade några embetsmän: ,Hvad tager man sig till? Vill nan mörda folk utan dom och ransakning?, Då Katitseh och Simitsch hörde detta, lemnade de le flesta fångarne qvar, och släpade blott 4 med sig utom staden, der tvänne af dem mördades under förfärliga marter; de andra tvänne fördes tillbaka, för att sedermera afrättas tillika med de frige. Men furstens nederlag kom emellan och förhindrade det blodiga dådet. På lika sätt ville Milosch Bogischewitsch, Efrems svåger, förfara i Schabaz, och der låta mörda 4 notabla personer. Men äfven här blefvo de utsedda offren räddade senom folkpartiets seger, som jagade mördarne vå flykten. Efter så blodiga bedrifter, till hvilka många karaktersoch samvetslösa, nedriga emvetsmän lånade sin medverkan, funno de för sodt att lemma ett land, öfver hvilket de hopat så. många olyckor och oroligheter.,