hade redan under en resa, som han företog till Amerika, en hel hop förkommit. Att Macphersons öfversättning af de oisianska sångerna är i många stycken felaktig och dessutom till hela sin stil i väsendtlig mån förfuskad, har för öfrigt länge varit erkändt, och orsaken härtill låg ursprungligen kanske lika mycket i hans endast ytliga bekantskap med originalernas språk, som i en subjektiv förkärlek för det bombastiskt maniererade, hvilket han icke aktade för rof att använda äfven på den gamla skottska bardens naiva och okonstlade naturoch folkpoesi. Flera hafva också derför på sednare tider företagit sig en genomgående granskning af de gaeliska urskrifterna, för att derefter utarbeta en mera trogen och sann öfversättning. Isynnerhet har i detta afseende utmärkt sig en tysk lärd vid namn Ahlwardt, hvilken 1844 utgaf en kritisk öfversättning utaf de förhandenvarande gaeliska driginalerna, hvilken ännu är i många stycken värderad såsom ett arbete af mycken grundlighet och djupsinnighet. Här i Sverge hår Ossian hittills egentligen endast genom en gammal öfversättning från Macpherson varit bekant. Im vi icke missminna oss, utkommo dock äfven för åtskilliga år sedan några prof af en annan version, som åtminstone i ett och annat var bättre än den förenämnde, Hr Arfvidsson har nu efter Ahlwardt och andra, samt med stöd af egna studier i det gaeliska språket, — hvilket genom ett par ypperliga lexikografiska verk nu mera är gjordt tillgängligt för hvem som helst, — utarbetat sin här ifrågavarande försvenskade : Oisian, som gör anspråk på att omsider initiera oss i den Skoltska Skaldekungens sannskyldiga genius. Vi nödgas bekänna, att vi med förmodligen hela Svenska nationen, undantagande Hr A., dela en nog förlåtlig obekantskap med det gaeliska tungmålet, hvarföre vi äfven otvunget tillstå vår inkompetens i fråga om att företaga någon speciell granskning af Hr Arfvidssons opus. De hvarje sång bifogade noterna tyckas likväl röja, att mannen både con amore behandlat sin sak och gjort sig möda att intränga i origindlets ofta dunkla mening och derefter åstadkomma det bästa han förmått. Vi för vår del hafva således visserligen intet emot att den litterära verlden må antaga det besagda arbetet såsom ett ganska godt öfversättningsprof, och det skulle vara oss ett nöje för den fosterländska litteraturens skuld, oms de engelske lärde, som specielt sysselsätta sic med hithörande ämnen, ville fästa vederbörligt afseende vid denna ovanligare litterära produkt, och om en närmare bekantskap dermed från deras sida komme att lemna ett officielt erkännande af det myckna nya ljus Hr A. tilläfventyrs genom sina forskningar kastai öfver det intressanta ämnet. En annan fråga är, huruvida den Oisian Hr A. här lemnar oss, skall i den större läsande allmänhetens ögon hålla allt hvad den gamla Macphersonska Ossian lofvade. Vi tvifle derpå. Månne icke nemligen hemligheten af Ossians popularitet på sin tidlåg, när allt kommer omkring, mindre i originalets tysta förtjenster än jest i efterbildningens braskande fel? Del var det högtrafvande, det pretiösa, det fraseologiska och affekterade hos Macpherson, som slog an, och det är säkerligen mer än tvifvelaktigt, huruvida Ossian i sin äkta naturlighet. sin cenkelhet i begrepp, hvilken ofta går nära till ren fattigdom, och som mera skulle fall: i ögonen, om den ej tillika egde så mycken naivetet, sin atorftighet i uttryck , sådan knappi något annat språk lärer kunna framvisa,c sir ckonstlöshet och korthet i periodbyggnaden, sir afsaknad af all sirlighet, all beräkning på ef fekt genom-framställningen, huruvida, — sägs vi, — en Ossian med dessa egenskaper skul Je från början gjort samma verkan, som der Macphersonska, uppväckt samma verkliga re-yolution inom litteraturen, samma entusiasm hos hela slägtet. Det är med detta på samma sätt som med våra egna gamla Edda-sagooch folkvise-reliker, hvilka isitt egna ursprungliga, enkla och okonstlade skick, ofta nog göra bra liten effekt i stora verlden, under det de moderna behandlingarna deraf, såsom till exempel -Tegnårs Frithiofssaga, utgöra allas förtjusning. Vår oförgripliga tanka är således också, att Hr Arfvidssons Disian, utan tvifve ORTEN YT are AoAnNhevn i börian sammandracitec af vrede