Aftonbladet – 21 november 1842, sida 1

UTRIKES. SERVIEN. Den folkrörelse i detta land, som för några månader sedan förjagade den regerande fursten Michaöl från styrelsen, synes hafva utgått från ett djupt kändt behof att blifva qvitt en maktinnehafvare, som på mångfaldiga sätt missbrukat sitt välde. De målningar, som göras. af hans framfart, just i sista ögonblicken innan hans fall, äro åf en så upprörande natur, att i fall de till alla delar öfverensstämma med sanningen, den furstlige missdådaren med skäl kan räknas bland de ohyggligaste tyranner både i äldre och nyare tider. En i Belgrad utkommande tidning innehåller följande berättelse om hans sednaste bedrifter: Vi kunne icke underlåta att offentligen i ljuset framdraga alla de mordgerningar, som furst Michaäl, hans : farbröder och hans moder befallt, under hans tåg till Kragujewatz och reträtten derifrån — mord, , hvilka, jemte andra vigtiga skäl, bragt Servierne till den förbittring, som gjort att de för. evigt afskuddade sig familjen Obrenowitschs .välde.; Sanningen och Guds rättvisa skall hädanefter bringa mycket i dagsljuset, som hittills legat: djupt förborgadt i de betrycktas bröst. De hemligen eller uppenbarligen mördades andar skola. uppstiga ur tusentals grafvar, och i nattens stillhet bittert pina furst Michaöls, Efrems, Johans och furstinnan Liubitzas samveten. Men vi öfverlemne deras blodiga bedrifter åt historien; hon skall vara deras domare. För närvarande förkunna vi. följande mordscener såsom de sednaste, på det samtiden och främlingar måtte kunna bättre och utan passion bedöma hvad som tilldragit sig hos oss. Då furst Michaöl med: sina trupper ryckte ur Belgrad emot Kragujewatz, fick han höra, att den gamle Garaschanin nära Ripuja passerat vägen, som Miechaöl marcherade. Han befallte sina ryttare att sätta efter honom, slå ihjel honom och bringa hans hufvud. Han frågade icke om denne man var skyldig eller oskyldig, han beslöt att låta mörda honom, endast för det han egde så mycket förtroende hos nationen. Ryttarne upphunno den gamle Garaschanin, som, åtföljd af tvänne personer, red sin väg stilla fram; de sårade honom med flere böss-skott och stucko sedan med sina hanscharer efter honom, hvarpå den gamle mannen ropade: pstick ihjel mig, bröder, ty jag ser att jag måste dö. Mördarne bragte hans afskurna hufvud till fursten, som straxt utnämde den, som fullbragt mordet, till officer. Den gamle Garaschäniims Hufvud blef ett förgmal för allmän begabbelse i furstens läger; -furstens farbroder, den elake Efrem, sparkade det undan med foten. Sedan den första vilda känslan af hämnd på detta sätt blifvit mättad, uppstacks hufvudet på en påle vid wägen, och kroppen kastades för de vilda djuren och svinen, till spis. Garaschanins son, Luka, blef mördad i Umschar; hans hufvud fördes til fursten, som befallte att äfvenledes uppsätta det på en påle vid vägen. Imedlertid hade furstens folk gripit distriktsbefälhafvaren i Grodska, Janko Michailowitsch, bundit och fört honom fram för fursten, samt sedermera släpat honom bunden med sig på marchen. Under dennå mötte föreståndaren i en by, Athanazko, fursten, som endast på misstankar lät slå hufvudet af honom vid byn Korakiza; hans hufvud sattes äfven på en påle, och kroppen kastades för svinen. Jemte den ofvannämnde Janko, släpades många andra personer af trupperne med på marchen, hvarje ögonblick väntande döden. Då nu fursten d. 253 Aug. blef stagen af folket vid Petrowze, mötte han på sin flykt Janko, som under tiden kommit lös, och sköt honom till döds med sin pistol. I samma ögonblick riktade furstens ryttare 6 skott emot Janko, och afskuro honom hufvudet. Framför ett hus i Csumitsch, der fursten tagit sitt qvarter, spetsade de Jankos hufvud på en påle. Många af de fångne, som i kedjor medsläpades af trupperne på marchen, upphunnos af Wutsitschs krigsfolk och befriades al dem. I Schabare blef ortsföreståndaren från Schuma, Wikentie, tagen till fånga af furstens trupper, hufvudet honom afskuret med en slö