Aftonbladet – 5 november 1842, sida 1

och samlar åbörare omkring sig, hvilkas invändningar han åhör med stort tålamod ockvorubbadt godt lynne. Thiers har icke antagit eiler bibehåilit nigot af ministerz; han bar ännu allud qvar den sydländska rörligheten i sitt väsen, det rättframs och hjeriliga hos en man af folet. Man tycker om honom, emedan ban är naturke oThemat för edert tal i går, rörande hamnen Algier, sade jag, iutresserar mig föga. Jag beundrade endast edert sätt att bebandla smreet, eder talegåfva. Visserligen göra edra kamrater det för er lätt. Jag har aldrig hört hågon tala sämre, än herr de Corcelles gjorde, som bada ordet näst före er. Jag förstår icke, buru en man af ära och fiskänslighet karm uppstiga i tribuuen, för att bålla ett tal, som isottages med allmän likgiltigbet, utan ett spår af intresse,. aDessa menniskor hilla sina tal — svarade Thiers — icke för kammaren, utan för valmännen. Dessa läsa talen i tidvirgarne, tillägga i tankarne gesterne och den vaekra rösten, och fiana sig lycklige, att hafva skickat ca så talangfull deputerad till Paris eJag beundrar det lugn, hvarmed ni fördrar opposition.n få dant lärer man sig som mipister. Man miste äfven parlamentariskt vänja sig dervid. Detta stojande och ropande är blott vindböjtleri. Dem, som håller sig lugn och skratter, imponerar. Kammaren är lika med hvarje annan messa. Hon är så barnslig som en teaterpubi:k. De bästa stycken uthvisslas, då de spelas ilia. Herrarpe äro samtlige ganska visa lagstiftare, men de hafva dock alla en parterres oarier.. sDet bekräftar hos mig — fortfor jag — den tagkan, huru mycket en god deputerad ännu kan lära af en dålig skådespelere. Jag fann i sessionen i går, att de der herrarne ännu icke lärt sig de enklaste reglorna, huru man skall umgås med massan. De förstodo icke en gång att tilit ringa sig tystnad. Det förstår dock den sämste skådespelare. Ar han midt inne i en fras, och man pratar i logerna eller slår med dörrarna, så tystnar han hastigt. Detta ser och hör hvsr och en. Skådespelarn tiger. Hvarför tiger han? Alla se på bonom, en högtidlig tystnad inträder, och den kloke skådespelaren. kan obebindradt fortfara. cDet är ganska sant, sade Tbiers. Jag brukar vanligtvis, för att skaffa mig lite hvila, att uttala någon grof paradox. Derigenom stiger larmet till det yttersta; de stojande tröttna slutligen, jag återhemtar mig i allsköns Iuzn, och då hvar och en vill höra, på hvad sätt jag bevisar min sats, så biir det snart mera stiliaz, än någonsin förut.v Tyska språket — yttrade jag sedermera, då samtalet fortsattes i ett hörn af salongen — är tyvärr ganska olämpligt för vältaligbeten. Det engelska är så naturligt, som bland flere af Gutzkows bekanta och vänner i Paris, att han ämnade utgifva en beskrifning öfver sin resa. Alla dessa yttrade då, att arbetet säkert komme att blifva läsvärdt, men undrade tillika, buruvida han ämnade inlåta sig på bedömande af de politiska personligheterna, på grund a? den korta sammanvaro han haft med dem; med Tblerg hade han t. ex. endast varit i sällskap en knepp half timma — emedsn han hade uttryckt siz med så föga lätthet på fransyska, att andra emellanåt måst bjelpa honom. Det är, på grund härel, väl möjligt, att hvad ban yttrar om sina semtai med Guizot och Thiers, blifvit till någon del supplåeradt af bans egen rika fantasi, och att fåfängan; att synas hafva handlat med dem de puissanc: ä puissance, icke är alldeles utan del deri. Åtminstone bekräftas denna förmodan bestämdt af en omständighet. Gutzkow talar nemligen på ett ställe i sina bref om en viss grefvinna dA., som samlar omkring sig en elite af konstuärer, och litteratörer, och hos hvilken han var, tillika med några sådsna, inbjuden till en middag. Just denna grefvinna berättade nemligen, att ban på semma middag (bvarom nämnes i boken) nästan hela tiden icke sagt ett ord annat än till benne, emedan bon äfven förstår Tyska, och yttrade den farhågan, att han haft föga nöje hos henne, emedan en stor del af det öfriga sällskapets konversation för honom hade gått förlorad, emedan han ej varit nog bekant med språket. Detta hindrar likväl icke, att de beskrifningar och den karakteristik hen gjort af de skildrade föremålen till det yttre, är gsnska träffande, samt mera målande, än de flesta andra vi sett. TT an sr rer rn CCS SE RR ar aa