Aftonbladet – 22 september 1842, sida 2

ga icke heller hysa den föreställning, att någon serdeles svårighet bör möta, än mindre att det skall kunna vara alldeles omöjligt, att bereda tillgångar för uppfyllandet af kontrakter, dem en af Kongl. Maj:t tillsatt Embetsmyndighet, under Kongl. Maj:ts Egen Höga garanti, ingått med enskilda personer. Vi anhålla, att den Kongl. Direktionen måtte inför Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla denna vår framställnirg; och vi äro fuilt förvissade derom, att Fans Maj:t Konungen, då de här antydda förhållanden fullständigt komma till Dess Nädiga kännedom, skall, med den Faderliga omvårdnad, som Hans Maj:t vid flere föregående tillfållen Nådigst behagat lemna den Kongl. Theaterns personal, icke kunna med likgiltighet se det lidande, som genom mistning af vår aflöning blifvit oss tillskyndadt. De fleste bland oss, att icke säga alla, äro ej nog lyckliga att, i följd af förut samlade tillgångar, kunna någon längre tid undvara de genom vår tjenstgöring vid Kongl. Theatern påräknade inkomster. Vi bafva sålecaes. för att imedlertid kunna tillfredsställa egna och våra familjers nödvändigaste behof, sett oss tvungne att göra skulder — en utväg redan i sig sjelf hård nog under sådana förhållanden, men ännu mera betungande för dem af oss, hvilka, i saknad af beredvilliga vänoers bistånd, ej hafva annat val, än att kasta sig i ockrares händer. Men äfven denna utväg har en gräns; och, så framt ej snart ett mera ordentligt aflöningssätt blifver infördt, torde en eller annan af Kongl. Theaterns Sujetter sluteligen kuuna blifva i ordets egentligaste mening urståndsatt att uppfylla sina med Kongl. Direktionen ingångne förbindelser. a Vi hafva ej mera att tillägga. Rättvisan af vår sak talar tillräckligt för densamma. Vi kunna ej ett ögonbiick tvifla på dess framgång, öfveriygade, att, då vi öfverlemna densamma till den Kongl. Direktionens bebjertande, den Kongl. Direktionen å dess sida, ej skall spara något bemödande att undanrödja anledningarne till våra klagomil. Stockholm d. 5 September 1849. Joh. Berwald. Job. Fr. Wikström. J.A. Berz. Fr. G. Kinmanson. C. F. Brauenstein. N. W. Almlöf. A. Randel. Aug. Berwald. Caroline Bock. C. Wennbom. Charlotte Almlöf. Fans ny Hjortsberg. Aug. Gelhaar. Friebel. W:a Fundin. E. Granberg. Grabau. C. G. Sundgren. E. dAubert. Lethin. J. Dannström. J. H. Hyckert. Töstie. Rosentbal. Hellman. J. L. Wiedeman. P. Elwers. W. Böhme. C Köbel. Heidenreich. G. Möller. Fr. Gelbaar. C. Körning. Bunge. Holmström. N. G. Nystedt. C. Torssell. L. G. Carlbom. J.E. Claeson. Liedberg. Sjöberg. Winter. P.A. Wennbom. J. L. Pfeiffer. J. R. Forssberg. L. A. Kinmanson. W. Svensson. Malmsjö. de Lemos. Lindemhal. C. Geihaar. C. Hjortsberg. C. G. Sundberg. A. F. Schwartz. C. Winkler. C. Anton. Red. kunde här egentligen sluta, utan att tillägga något till en skrift, som talar för sig sjelf. Likväl kan det icke vara öfverflödigt, att, med anledving deraf, nämna om en artikel, som härom dagen stod i en provinstidning: Linköpingsbladet. Denna ionefattade en anmärkning mot en föregående, ur Freja i Linköpingsbladet inryckt artikel, hvari det hade stått, att den tillökning Ständerna år 4823 gjorde i Konungens apanage, skedde under uttryckligt vilkor, att Ständerna icke vidare ville hafva att skaffa med den kungliga teatern, samt att propositionen om förböjniogen, bland annat, grundats derpå, att 60,000 Rdr erfordrades i och för Konungens bidrag till teatern. Det bestrides nu, med tillägg af litet ondgörelse, som ej hör hit, genom meddelande af underrättelsen, att frågan om förhöjhingen icke uppkom genom Kongl. proposition, utan gexom enskilda motioner, samt att i Stinjernas skrifvelse ingenting om teatern förekom. Detta är sannt; men lika sannt och i bvars och :0s minne är äfven, att i riksdagshandlingarna finnes upptaget, bland de utgifier för Hans Maj:t Konungens Hofhållning, som nurmera sflidne, dåvarande riksmarskalken grefve von Essen uppsaf, en summa till teaterns underhåll af omkring 56,000 Rdr Bko, hvsraf 36,000 till hofkspellet, och att uti de enskilta samtal, som fördes melan de sakkunnige, såsom grefve von Essen, fri1erre af Nordin, dåvsrande teaterdirektören frisverre Åkerhjelm, med flere, å ena, och öfrige iksdagsmän å den 2ndra sidan, anfördes H. M. Conungens förbindelse, att af sitt enskilda anlag underhålla teatern, såsom hufvudmotivet