Aftonbladet – 22 september 1842, sida 2

— —— —Ä—A— AA MM MMMM knappast kunde tygla sin glädje öfver rivalens tilltagande förskräckelse. Att herr Piccolomini, don Baltbasar Maradas och herr Arnimb komma, det vet jag med säkerhet; äfven väntas den kejserlige kammerherren von Questenberg, men om grefve Pappenheim och öfverstarne Hepburn, Hinnersam, Colalto och Butler komma, äfvensom grefve Isolani och marchese Lorenzo del Maestro, det är dock osäkert, ehuru ganska sannolikt. Detta blir. min död! utbrast slottskommendanten halfhögt och nästan ovilkorligt. Inte tredjedelen af alla dessa få rum här i slottet.v Det gör ingenting,, sade Gustaf muntert: ani för gästerna till staden der nere och ser bara till att transporten fram och tillbaka går riktigt till. Detta har min herre serskildt ålagt mig att tillsäga er. Gästernas emottagande, herbergerande och undfägnande måste vara värdigt den höge värden; derför måste ni ansvara, herr von Hain., Anblicken af orenlighet och fattigdom är, som ni vet, en pest för furst Wallenstein, fortfor pagen efter en paus, synbart npjutande af slotitskommendantens ängslan. Derföre hade ock herr Grabus i Sagan oändligt mycket att skaffa innan hertigen anlände dit. Och hvad företog då riddar Grabus von Nechern, hvad gjorde han för tillställningar i Ss:gan, junker Löwenthal? frågade Hain, med förtretad min. Ganska mycket, svarade pagen helt sorglöst. ,Först och främst måste alla hus i den lilla sta-. den hvitrappas, så att der icke skulle se alltför lystert ut. Också måste gödselhögarne, som de soda stadsboerna samlat utanför sina boningar, bortföras inom tjugufyra timmar och gatorna lagligen sopas. Då fursten icke tycker om att rågra boningar befinnas i hans närbet, de der etaga honom utsigten, eller hvilkens invånare ned sitt buller kunde störa hans meditationer