Aftonbladet – 22 september 1842, sida 2

tföranstaltande och mottaga talrika besök af stadens invånare. : — Den Norska postinrättningens ångfartyg, Prins Carl och Christiania, afgå för sista gången detta år från Fredriksvärn till Köpenhamn des 24 och 27 September och från Köpenhamn åter den 27 och 30 s. m. Constitutionen afgår för sista gången från Christiania till Christiansand den 4 Oktober och tillbaka den 3 sz. m. Ångfartyget Nordkap afgår från Throndbjem sista gången den 23 dennes. Man ser häraf, att i allmänhet ångbåtsfarten bra tidigt afslutas, i jemförelse med hvad äger rum hos oss; och anledningen dertill är ej lätt att inse, då Norska södra farvattnen, sednare än Östersjöns, besväras af is. ORKEN — Det närvarande betryckta tillstånd, hvari den Kongl. theaterns personal befianer sig att ännu ej bafva fått ut sina löner för en del af det förra spelåret, har ändtligen föranledt det stexet, att en af de flesta sujetterna undertecknad skrift blifvit ingifven till Direktionen, med den syftning, att Direktionen måtte sätta Hans Maj:t Konungen i kännedom af deras belägenhet, och med utiryckande af det hoppet, at! derigenom erhålla rättvisa. Af denna skrift, som har den stora förtjensten att säga allt hvad som behöfves i ett värdigt och vördnadsfullt sprik, hafve vi förskaffat 0838 en kopia, som här nedan offentiiggöres. Saken kan under en synpunkt väl anses för en enskild affär, så till vida, som des rörer en under Hans Maj:t Konungens enskilda disposition stående inrättning; men man bör likväl besinna, att det är fråga om medlemmar na af en stor korporation, hvilka för närvarande stå utan bröd och få bjelpa sig fram så godt de kunna på egen hand tills vidare, derföre att de icke få ut hvad dem tillkommer. En sådan händelse är ovilkorligen förtjent af den allmänna uppmärksamheten. Serskildt skall publiken utan tvifvel hålla theaterpersonalen räkning derföre att den, oaktadt de svårigheter, hvari den blifvit försatt utan eget förvållande, likväl icke begagnar sin rättighet att tills vidare vägra uppträda på scenen. De hafva härigenom å sin sida gått så långt de möjligen kunnat för att visa, det icke någon otidiz motståndsanda föranledt deras förfarande. Den höge person, under hvars garanti theatern befinner sig, skall häri troligen finna ett ökadt skäl att bebjerta deras beligenhet. I alla fail hafva de härigenom på förhand undanröjt alla anmärkningar, om de, i händelse äfven denna supplik skulle blifva utan påföljd, såge sig tvungne att vidtaga det yttersta steget. Erfarenheten kommer för öfrigt att visa, antingen det nu begagnade sättet är det bästa för ändamålets vinnande, eller om det varit säkrare att genast vidiaga det mera radikala. Skriften lyder som följer: Till Direktionen öfver Kongl. Maj:ts Hofkapell och Epektakler! Den närvarande, af Kongl. Direktionen alltför väl kända, betänkliga bristen uti Kongl. Theaterns kassatillgångar, och ovissheten, huru länge det derigenom uppkomna hindret för sujetterne att utbekomma deras löneförmåner, må anses vara ämnadt att fortfara, har föranedt undertecknade att härmedelst till Kongi. Direktionen framföra våra billiga anspråk på en skymdsam och fullständig rättelse i dessa missjörhållanden. Den Kong!. Direktionen är bäst i tillfälle vitsorda, att ej någon försummelse uti våra pligers utöfning kan läggas oss till last, utan att vi städse sökt att i allt, som af den Kongl. Direkionen blifvit oss anbefaldt, efter vår yttersta örmåga medverka till det helas väl och förkofran, äfven underordnande våra egna omdömen len Kongl. Direktionens pröfning och beslut. Vi hafva, oaktadt de oss genom afslutade konrakter tillförsskrade löner icke ännu utgått för let förflutna spel-året, utan invändning nu ånyo oträdt i tjenstgöring, då det likväl, efter vana rättsbegrepp, svårligen lärer kunnat anses om ett kontraktsbrott å vår sida, ifall vi värat att fullgöra de af oss åtegna förbindelser, utilldess vi kommit i åtnjutande af de deremot ss tillagda rättigheter. Vi hafva trott, att dena vår beredvillighet bort för dem, som hafva edningen af den Kongl. Theatern sig anförtrodd, hlifva ett ytterligare skäl att påskynda afhjelandet af våra ekonomiska bekymmer. Vi käna ej hvilka åtgärder den Kongl. Direktionen an i detta afseende hafva vidtagit; men vi vå-l: