Aftonbladet – 12 september 1842, sida 2

kalladt Bois-Joli, hvilket hon flere gånger an märkt i anseende till dess täcka belägenhet och leende utsigt. Denna gången tyckte hon att de tilldrog sig någonting serdeles. Tio till tolf kar lar af ett bistert utseende omgåfvo några full: kärror, lastade med sädeskärfvar; hästar, åsno! och kor stodo om bvarandra på gården, och en de husgeråd låg kastad omkring i gärdet. En qvinna ännu ung, omgifven af sex barn, var försänkt den djupaste smärta; en gammal gumma, son tycktes vara farmodren, syntes ensam undergif ven och tummade ett radband mellan sina fingrar under det att de två yngsta barnen på en höj sängkläder lekte med en stor bandhund, var vid deras barnsliga smekningar. Rörd af denn: anblick, steg den goda Josephine -utur vagner och gick in på gården, der bestörtningen var si stor, att man nästan icke märkt det främmande fruntimrets ankomst. Kejsarinnan vände sig til farmodren och frågade, hvilken olycka som inträffat i deras hem. cAck! svarade den goda gumman, allt hva: som händt oss i dag, år också något min sor Richards fel, som aldrig vill göra någonting som andra. Han är väl, Gud ske lof! en bra karl men han har låtit de der lärda alldeles förtroil: sig, och det har gjort vår undergång. eOch huru ha de lärda .kunna göra er son: olyeka?, sade kejsarinnan. Ah! det är inte svårt att begripa. En vac: ker dag kom det hit en af dem, som heter Par mentier; -jag tror det måtte vara; han, som ha uppfunnit potates. j eMin kära Richard, sade han, nu skall ni få köra en stor uppfinning: man är nu säker at hvitbetorna i vårt land innebålla mera kristal. liseradt socker, är sjelfva sockerrören på kolo nierna.n Ab! är det möjligt ?, sade Richard, Ja, så möjligte, svarade den lärda herrn, sat det beror blott på er, att inom några månade