Aftonbladet – 12 september 1842, sida 2

TEATER. HIN ONDES MEMOIRER, . På Djurgårdsteatern gafs i Fredags för andra gången denna pjes, en 3-akts-komedi, öfversatt från den fransyska pLes memoires du Diable, af Etienne Arago och Paul Vermond, och som under denna sommar blifvit uppförd på Vaudevilleteatern i Paris. Första akten försiggår på en farm vid Pyreneerna. Eoakebaronessan Roquerolles, som med sin dotter hittills fört ett iysande och lyckligt lif, har, genom sin mans, general Roquerolles död, i hast blifvit arm och olycklig. Som hennes giftermål med generalen, i anseende till de besynnerligaste tillfälligheter, nära nog lika dem, som i Bulwers roman Natt och morgon) förekomma vid Philip Beauforts och Catharina Mortons giftermål, icke kan lagligen bevisas, hafva generalens arfvingar bestridt henne och dottren rättigheten att bära hans namn och i följd deraf äfven eganderätten till hans rika qvarlåtenskap. Hon har ock förlorat processen i sista instansen. Allt hopp är således ute hos henne; men icke så hos en viss monsieur Robert, som är den hin onde, som framkommer i stycket, och hvilken blifvit kär i dottren samt uppgjort en plan, hvars grund läsaren längre fram får se, att söka återvinna det förlotade åt baroöhessan; till hvilken han i sådant ändamål erbjuder sin tjenst, notabene mot vilkor att få ega den vackra Marie. Denna drar ej serdeles i betänkande att bevilja detta för sin del, och Robert reser nu, sedan han lemnat baronessan några vigtiga memoirer att förvara, hals öfver hufvud till Paris. Andra akten tilldrar sig der och börjar med en maskeradbal i markis de Lormias palats. Blaud de församlade balgästerna har äfven monsieur Robert här infunnit sig under masken af ett slags Mefistofeles eller Diable och visar sig till allas förundran väl utrustad härtill medelst: sin allvetenhet just om saker, som (hvar och en vill bevara såsom sin djupaste hemlighet. Sålunda skrämmer han efter hvarandra markis de Lormias, chevalier de la Rapiniere och grefvinnan Cerny, baronessans slägtingar, genom det han visar sig bekant med vissa episoder i deras förflutna, hörande till den enskilda bigten, på hvilkas sannfärdighet han uti ;Hin ondes memoirerp, eger säkra bevis; semt förmår dem slutligen hvar för sig, under löfte om förtigenhet, att afstå från deras orättmätiga anspråk på baronessans arf. Här kommer han ock i tillfälle att bevisa sina skyddlingar, baronessan och hennes dotter, som i bemlighet infunnit sig på balen, en vigtigtjenst.