Aftonbladet – 13 juni 1842, sida 2

Lä en labyrinth af förstörelse genom de förut praktfulla, numera oigenkännpliga gatorna, med en fil af framoch återfarande rustvagnar, i hvilka kalk och tegel undanforslas. Här och der qvarstå ännu delar af en mur med några jerntenar i fönsteröppningarna, dem pöbeln kallar Schwed:scehe Gardinen; på andra ställen ser man en affisch uppsatt på en hög påle midt inågon grushög, tillkännagifvande med stora tryckta bokstäfver det nya logis, dit någon af husets invånare flyktat med hvad han kunnat rädda af sitt varulager, och hvarifrån han förtfarande rekommenderar sig hos publiken; på ännu ett annat ställe står någon gammal herre eller fru oeh betraktar en stund med orörbgt öga, midt ibland det omgifvande sorlet, lemningarna af sin egendom. På d eller 3 ställen ryker det ännu starkt under ruinerna. Redan blatta åsynen af dessa efterlemningar gör ett hemskt intryck på den fremmande; man kan deraf sluta till känslorna hos dem, som i denna förstörelse betrakta rninerna af sin fordna egendom. Också :talas i Hamburg ännu om ingenting annat än den öfvergångna förhärjelsen; en politisk konversation, en affärsuppgörelse, en bodhandel, en fråga om nöjen, allt sammanväfver sig dermed, och Hemburgarne likna i detta hänseende soldater, sofn nyss bivistat ett blodigt fälttåg, af hvilka hvar och en efteråt bar någon mer eller mindre, men likväl alltid i något afseende märklig, ny anekdot att berätta för den som har tillfälle att afb-ra den. Man skulle tro, att sjelfva invånarnes fordva benämning iåtskilliga klasser efter olika yrken etler förmgenhet hade sammansmält till endast tvänne, hvilka man hvart ögonblick bör b-nämnas, nemligen die abgebrannten och die wcht abgsebrannten. Man kan ännu ej noga bestämma följderna af olyckan, men frukitansvärdt är, att dessa icke äro så lätta att afbjeipa, eller förboppningarna så goda, som det troddes i Stockholm på grund af enskilda brefunderrätielser de första veckorna efter eldsvådan. Se här några af de numera närmare upplysta facta, som kurna gifva en ledning för omdömet i detta hänseende. De afbrända husens antal är 4740, med sammanräknadt 488 bodar, 474 Kelier — äfven en art bodar eller värdsbus i den s. k. källarvåningen, som icke hrukas efter det Svenska byggvadssätter; och 13508 salsvåvingar, samt inalles 49219 eidstäder och dessutom 402 magasiner och 9 stallar. Samman af de busvil a personers antal är 49,995, hvaribland 94149 af manoch 10,576 af qvinkönet: deraf 68735 barn under 48 år. Det brandförsäkrade totalvärdet af de nedbrända husen är 47 mill. mark Bko; värdet af lösören och varulager kan ännu ej så noga hestämmas, men anses gå till minst 40 millioner samma mynt. Häri fiones naturligtvis icke inräknad den förlust, som uppstått af upphörda eller störda handelsoch fobiiksrörelser och den brytning i pevningeomsättningen, som för en mängd industrioch handelsgrenar uppstår, dels genom den aftagande konsumtionen, då alla inskränka sig så mycket som: möjligt, dels genom penningarnes ledning in i andra kanaler, så lävge alla måste i första rummet vara betänkta. på nya busrum. Under tiden hafva byrorna för alla någorlunda drägliga Iogaler stigit till mer än dubbelt; hus af 8 å 9 rum med kök betalas från 2000 ända till 3500 mark kurant, efter belägenbeien, och för väl belägna butiker lika mycket. Värden på det förut största hotellet Alte Stadt London har på 8 år hyrt ett hus på Dammtbor-Strasse om några och 20, ti!l största delen små rum, och betalar derför 412500 mark åriigen, 0. 8. v., och tidningarna inuvhalla enskilda uppgifter om ännu långt mer ötverdrifna priser, som blifvit fordrade, såsom 400 mark i månaden för ert enskildt rum, m. m. Mycket af hvad man i de iörst gängse berättelserna ansåg öfverdrifvet, är således, tv värr, sant, och äfven ryktena om plundringar unde branden hafva till en del varit grundade. Dessa plundriogar bärledde sig likväl icke från de lössläppta fångarne (af hvilka dessutom erdast de för mindre brott arresterade fiigåfvos), utan mest ifrån en mängd, till en del ännu okärvda, främmande landsstrykare, som, försedda med yxor, hade i flockar af 30 å 40 gått upp i husen näst intill der det brånde, utgifvit sig för timmermän, utjagat ägarne under tillsägelse att buset skuile sprängas, samt på mer än ett ställe med en vandalisk vwvildhet krossat och sönderhuggit hvad de icke kunde taga med sig, såsom speglar, fortepianos, porslinsserviser, m. m. Redan under branden fastrogos utanför staden, al den deromkring förlagda militär-kordongen åtskilliga sådana timmermän, försedda med ur och andra dyrbarheter, och sedermera har polisen på många stäl:en i de uslaste kojor igenMm ———— ra