Aftonbladet – 13 juni 1842, sida 2

livg mest öfverraskande, bönerna och sångerna, hviska de grofva basrösterna föredraga. I sådana saker och öfver hufvud i det högtjudda och ogrannlaga sätt, hvarpå man talar om bös och gudstjenst, visar det sig, ty värr, i huru hög grad denna är utvändig. Religiös uppfostran. Denna utvändighet visar sig äfven i kortheten af den religiösa uppfostran, som ungdomen erhålier. Iogen småningom tilltagande utveckling och mognande af de religiösa begreppen, ingen fortskridande allt djupare invigning i kristendomens inre sanningar eger der rum. Så snart ett barn är döpt, är det upptaget i den kristna församlingen och tillika skickligt att, såsom fullkomlig kristen, blifva delaktigt af alla kristen. domens välgerningar. Derför gifver man till och med de små barnen nattvarden, derför fianes igen konfirmation eller något dylikt, derför biktas gossar, som knappt kunna tala. — De räcka nattvarden till och med åt dibarnet på ammans armar, i synnerhet då barnet är sjukligt eller nära döden, emedan de tro att det heliga brödet och vinet, utan något vidare, genom sig sjelf, verkar såsom en trolldryck. Vi skulle anse det för ett vanhelgande af den heliga mnattvarden, då vi tro, att den verkar blott i min af vårt erkännande af Christi helighet och vår ovärdigbet. Redan ftån sjunde året låta de barnen annama nattvarden, efter bikten. Denna bikt består deruti, att presten frågar, om man brutit mot något af de tio buden, -och att han, om detta är fallet, förrän ban tillåter den biktande annama mattvarden, derför påligger honom vissa kyrkliga straff, t. ex. ett visst antal bug