stärhdauttryck och skarpa kanter, skall reda af hvad den innehåller finna, att något ovanlig här föregår. De brister man förevitar Hamburgs författ ning äro hufvudsakligen fyra. Den första, at offentlighet icke fått äga rum i förvaltningen a statsutgifterna; den andra att Senaten icke väl jes af borgerskapet, utan inom sig sjelf tillsättei sina ledigheter i samråd med de så kallade OberAlten, ett Utskott eller Kollezgium af 24 borga re, som också sjelfve utse sina nya ledamöter och der det för att vara ledamot, fordrats en mängd anciennitetsmeriter som, göra (enligt hvad man här påstår), att detta kollegium till stor del består af utlefvade och kraftlösa. gubbar. Från detta valsätt anses det ock härröra, att merendels en del senatorsplatser stadnat iaom vissa rika familjer och att åter de, som måste besättas al lagfarne, aldrig gerna tillfaltit andra, än dem, om hvilka senaten först gjort sig försäkrad, att någon opposition icke från dem varit att frukta. Den tredje. bristen är, att i de vigtigaste frågor deröfver borgerskapet höres, röstas icke per capita; utan församlingsvis, så att, då staden bar fem församlingar, blir den meningen rådande, hvarom pluraliteten i 3 församlingar varit ense. Men då nu folkmängdens storlek är mycket olika i dessa församlingar, så kommer i sjelfva verket lätt en minoritet ofta att afgöra sakerna, hkasom det i den Svenska ståndsrepresentationen stundom händer. Den fjerde bristen ändtligen är, att eburu inga nya lagar kunna utfärdas 2ler pålagor påbjudas utan borgerskapets hörande, så har detta sjelf intet initiatif att få föreslå samhällsförbättringar, och får, när det sammankallas, icke ens på förhand veta anledningen, hvarföre sådant sker, utan denna meddetas först sedan sammanträdet öppnats, och då måste saken afgöras i hvarje församling, 1nnan denna åtskiljes. Allt detta ger, som man ser, icke si litet att. anmärka, och det vill man ru hafv: afbjelpt. Det nämnes väl icke uttryckligen oci: detal!jeradt i petitionen, utan vwvidröres endast ; allminna termer; men imedlertid föreslås, att Senaten må med 30 deputerade af borgerskape! fverlägga om afbjelpande af de brister, som äro för banden, bland Hvilka valsättet äfven nämnes. För att nu återkomma till det financiella, så hafva flera projekter blifvit framställda, men de: allmännast omfattade tyckes vara, att utgitva et pappersmynt på 20 millioner mark, för hvilket staden skulle söka Tyska Förbundsdagens garanti. Härmed skulle brandkassan bestrida sina kostnader för det första, och till dessa penningars inlösen föreslås åtskilliga. utvägar, bland annat en fatsighetsafgift af. 1, procent och en lika stor inkomstafgift, för att afbetala ett lån i öch för den Bieberska assuransskyldighetens. fullgörande. Alltsammans är dock ännu ej annat än projekter. Om stadens reglering är ej heller någonting afgjordt, emedan de 4 förflutna veckorna fullt åtgått endast för att få gatorna i de afbrända trakterna rensade. Imedlertid hindra icke alla dessa moln, som visa sig för den närmaste framti den, att börsen tyckes förete lika stor liflighet som någonsin; och den, som endast såge denna, elle: utsigten öfver den af hundratals segel fytlda Elben, eller Hamburgs vackra omgifningar i deras Juni-flor, hvimlande på söndagen af ekipager och högtidsklädda fotgångare med temligen obekymrad uppsyn, skulle icke kunna :sluta till att ett så hårdt slag träffat detta förut så välmående samhälle. P. S. Tvenne stora potentater i konstverlden, Ole Bull och Liszt äro här tillsammans, men ingendera för att gifva konsert. Ole Bull går öfver Danmark bem till Norge och besöker under tiden Lund; Liszt, som är mycket fatigerad och behöfver hvila ut något efter s:na Berlinska ansträngningar, reser till Paris, der han ämnar tillbringa sommaren incognito. Imedlertid voro de-i söndags ute i en privat-cirkel på Rainvilles sommarnöje och hade der bhemtat ut sina instru-! menter samt spelade för öppna fönster under tillopp af en stor folkmassa, som ifrån trädgården öfverhöljde dem med blommor och kransar. Poetitionen lyder som följer: Magnifici, högoch välvise, välborne, höglärde,! högtårade Herrar! Undertecknade borgare och innevånare känna sig, under närvarande utomordentliga omständigheter,: nödsskade att egna åt Edra Magnificenser, Högoch, Välvisheter en skrift, och att, så vidt det såsom enskilde är dem tillåtet, besvara det förtroendespråk, som det högädla och högvisa Rådet i sista veckorna ofta sett sig föranlåtet att tala till borgarne. De begynna med den förnimmelsen, att i denna JK I VT VI TE a I