Aftonbladet – 10 juni 1842, sida 2

hvarförut likväl en högtidlig procession omkring dopfunten eger rum, hvarvid presterne och dopföräldrarne gå främst och alla andra följa efter. Denna procession upprepas trenne gånger, första gången i Fadrens, andra gången i Sonens och tredje gången i den Helige andes namn. Derpå inviger presten vattnet, uttalar en välsignelse deröfver och lägger ett metallkors deruti, hvilket klart genomstrålar vattnet. Nu först tager han barnet och neddoppar det tre gånger, i namn af Fadren o. s. v., och säger dervid hvad han gör, samt gifver slutligen barnet det bestämda namnet. I olika trakter af Ryssland förbåller det sig mycket olika med valet af namn. De förnäma välja väl alltid hvad namn de behaga, eller, om valet faller sig svårt, det, som slumpen ingifver dem. Bönderna i några trakter få icke välja något annat namn, än det helgons, på hvars högtidsdag dopet sker; i andra orter få de välja namn bland de helgon, som förekomma åtta dagar före och åtta dagar efter barnets födelse. I andra trakter åter bestämmer presten namnet, och detta är väl oftast fallet, emedan han alltid åtminstone tages till råds vid valet. För öfrigt anmärkes, att ingen ryss har eller kan hafva mer än ett enda namn. Detta härleder sig från den föreställningen, att hvarje namn har sin represeatant i himmelen, hvilken representant tillika är allas deras skyddsengel, som bära bans namn. Det är således omöjligt, att någon kan hafva två namn, emedan han icke kan tillhöra tvenne skyddsenglar, d. v. s. tjena tvenne herrar på en gång. Efter tredje neddoppningen är barnet nu en