Aftonbladet – 10 juni 1842, sida 2

TANKAR OM NATIONAL-HAT. (Slut från JE 443.) Det är vår grundsats, att folken aldrig hatat warandra af egen, i deras natur inneboende drift. Men enskilde personer hafva funnit sin uträkning vid, att reta dem till uppror emot menskighet, lif, natur och sanning, Desse anstiftare ut det första, ursprungliga och universala upporet hafva varit af två slag: Dynaster (aristokrater och furstar af alla lägre och högre ordningar) samt Hierarker (predikanter af alla slags alska läror). Furstar hafva fört menniskorna i närnad mot hvarandra, upplifvat dem till mord, fån och brand på hvarandras områden, och genom sekler underblåst en fiendtlighet, som utsjort vilkorei för deras egna ätters bibehållande makt och anseende, emedan de ej på annat sätt kunde fortfara att sitta vid styret. Och fölska Märors Prester hafva gått dem tilshanda geoa att i folken inblåsa hat till hvarann för oika meningar i religionen, oftast rörande de inest likgiltiga frågor. När nationerna således genom förkättrandet lärt att förfölja och förakta hvarann till själen, samt genom krigen, så vidt börligt, förderfvat och utödt hvarann kroppsligen, hafva de omsider så försvagats både til ande och lekamen, att de biifvit ett lätt rof för de få, al de der begge slagen,som vi nyss omtalat. Men för att, om möjligt, föreviga den makt, de sålunda vunnit, nedsatte sig de få och skrefvo lagar för folken, utan dessa folks hörande och än mindre till deras fromma i menskligt sann mening. Dessa lagar utgingo hufvudsakligen på; lydnad under Dynasternes veridsliga och Hierarkernes andliga välde, d. ä. under våldet och lögner. För Våldet och Lögnen kändes det be: Svärligt, att dagligen gå ut och taga sina rof Beqvämligare och bättre var det, att om möjlig en gång för alla taga dem. Detta tillvägabrag tes genom hela den koloss, som under tidern: fått namn af verldslig och andlig Lagstiftning, fö så vidt nemligen deruti ingår stadganden, stridande mot menniskans verkligen och af skapelsen till hörande beskaffenbet, men bindande henne under dynasternes och hierarkernes ok. Och sådana stadganden stå i Jagarne icke blott till oräkneligt antal, utan kunna stundom sägas utgöra dea tag RR a Ta a