Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 2

Nu följde åter några minuters tystnad, hvarefter pasorn sade: . Och nu några klokhetsregler, ty sjelfva vår gudomlige Frälsare yttrade: varen sluge som or marna och utan arghet såsom dufvorna. Den första regeln är tystlåtenhet och den andra, att ni icke sätter er emot er farssönskan, utan med tålamod afbidar huru Guds vishet leder denna angelägenhet. Jag skall troget stå vid er sida med råd och dåd. Gå nu i fred, mitt goda barn, under det jag skyndar att underrätta vår bödraförsamling om det heliga beslut ni nyss fattat och besvurit. Vi skola öfverlägga om dagen för ert upptagande, hvarom jag sedermera vill underrätta er. Gå nu med Gud och låt ert bjerta fröjdas, ty ni har undkommit veridens och helfvetets snaror, och den eviga fridens, den eviga salighetens palmer vinka erlp Den andiige hade välsignande lagt sina bänder på flickans hufvud, som hon ödmjukt böjde, ty hennes hjerta böjde sig för den ailsmäktiges storhet, med hvilken hon nu evigt förbundit sig. IX. BREFVET. Ätta dagar hade förflutit sedan den afton, då Oskar tog afsked från Rosa Alberti. Huru ofta bade icke fruntimren under denna tid tänkt på den unge mannen, som med sin anspråkslösa vänlighet tillvunnit sig deras hjertan. Tanten berömde hans artighet och fina umgängeston. Rosa talade med ett slags exaltatior om hans godhet och förstånd, och Jeannelte, hennes äldre vän, hotade leende med fingret och sade blott: