Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 2

len söm ej vilja hafvå en representätionsförän-s Iring antagen vid nästa riksdag, hvilket faller d f sig sjeif derföre, att en sådan icke kan då erli rållas på annat sätt, än genom antegandeafför-n laget antingen medelst acklamation etler votering. k Ordet acklamation har dock ej förekommit i Aftone pladet.) Skälen hos dem som ej vilja detta, åter. S unna vara tvenne ganska olika: antingen alt lt le ogilla sjelfva bufvudprincipen, emedan delg rukta, att representatioven derigenom skall fåld tt ökadt inflytande på sjelfva stätsskicket och n förändring i det nuvarande systemet derige-a rom komma att inträda; och de som handla afl. letta motif anse vi för verklige motståndare il. jäl och bjerta till reformen; eller ocx att de väll. erkänna sjelfva hufvudgrunden, de allmönna eiler samfälda valers riktighet, ståndens försvisnande, såsom politisk makt och sjelfskrifvenhetens upphö-j rande, men likväl tilläfventyrs nu ämna förka-( sta förslaget och sedan öfverlemna åt den gar-: ska ovissa slumpen hvad som vid nästa riksdag: kan komma att föreslås i stället, endast derföre!; att den ene tycker att den adetaljeno, den andre l: att en annan kunde vara bättre ordnad eilerl. uppgjord. Det är saturligt, att frågan endast. kan vara om de sednare, i vår närvarande tilltal) tvist med Dagl. Ailebanda. Det är derföre tilll. dem, som vi taga oss friheten göra den hem-, ställan, om de icke finna, att i en så omfattande l, reformfråga, som den om en ny representation . aldrig något förs ag, äfven det yppersta, kan frarnställas, och det hka litet vid ästa riksdag son vid den sistförflutne, samt lika litet om tio eller j tjugu år som vid nästa riksdag, hvari icke detaljvariationer äro lätta att föreslå nästan ad bhbitum, utan att ändå kunna förena allas tankar! så vida icke reformens vänner komma öfverens att för det helas framgång hvar och en uppoffrar. något af sitt enskilda tycke i afseende på de mindre delarne. Deremot är det också klart, att för dem som i själ och hjerta icke önska någon reform, kunde ingenting komma mera önskvärdt, än om äfven några af dem, hvilka gilla hufvudgrunden för det hvilanda förslaget, Likväl började, när afgörandets ögonblick intraffar, blifva så oense om detaljerna, att en del af dem för denna skiljaktighet skull förenade sig med dem som icke vilja hafva någon sådan representationsförändring alls. Af sådan anledning, och endast af denna är det, som vi trott oss finna, att opinionen i denna fråga bör blifva den verkliga fanan, omkring hvilken alla de, som anse det nya förslaget åtminstone innefatta en stor och väsendilig förbättring framför det nuvarande reprerentationssättet, böra samla sig. Ty låt äfven vara, alt förslaget faller i något stånd genom de maktögandes bearbetning eiler ståndsfördomernas öfvervigt; om alla reformens vänner stå på den sidan som bifaller, så skall åtminstone minoriteten då alltid blifva så betydande och sktnings värd, att ett nytt förslog hvarken vidare kar tillintetgöras i sin linda eller uppställas på aninan hufvudgrund, nemligen på ståndsfördelningens loch privilegiernas, hvaraf reformens fiender deremot måhända lätt kunna tillvägabringa ettdera för den händelsen, att hvar och en, som har något att påminna mot en eller annan mindre deta!j, skulle derföre förkasta det hela. Den som behagar öfverväga detta, lärer finna, att vi derigenom på intet vis velat lägga hinder för en diskussion af förslaget och dess detaljer, och vi kunna icke en gång begripa, hvarifrån Dagl. Aliehanda hemtat anledningen att tillägga oss en sådan tanka. För oss kan ingenting vara kärkomnare än att reformens motståndare måtte framdraga sina skäl deremot, ju förr dess heldre, äfvensom att de, hvilka äro -rädde för I detaljerna, må öppet framlägga för oss hvad det är uti dessa, som väcker deras betänklighet — i fall så är — att antaga det hela, fastän de gilla hufvudgrudden. Sanning och skäl gå öfver alit annat, och likasom vi å vår sida nu hoppas att detaljbetänklighetern2, vid närmare eftersinnande, skola finnas så obetydliga i jemförelse med hufvudsakens ofantliga vigt, att de ej böra förhindra den sednare,. lika förpligtade skulle vi anse oss sjelfve att frångå förslaget, i fall detaljerna kunae visas äga så stora brister, att förslaget derigenom blefve antingen overkställbart eller i tillämpningen förderfligt för statens säkerhet eller svenska folkets sjelfständighet och frihet. Endast dessa båda skäl likväl kunna vi antaga såsom giltiga, men icke någon sådan invändning som t. ex. den, hvilken vi hört någre, ehuru visserligen icke Dagl. Allehanda, åberopa, att mots:åndet från hofvets och de privilegierades sida blefve för stort, för att kunna få fram förslaget. Denna invändning är icke annat än modlöshetens. Den kan anföras mot hvarje god sak, så snart den har ett maktägande, och derigenom äfven ett starkt parti emot sig, hvilket vid sådana tillfällen aldrig underlåter att tala om, att fostret är dödfödt, m. m.; men den duger icke här. Huru mycket af dessa fraser hörde man icke under riksdagen om konstitutionsutskottets förslag? TLä:ge ljöd detta språk af misströstan från flera håll; mången var deraf på vägen att förledas till den tankan, att föreen KON AES SERENA EET SSE EE