Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 2

förströelser, då skulle er själ förgås i den eviga fördömelsen I Ur Hill uppl repade Gabriella, jag vill ej kasta någon blick i denna afgrund! Godt! så omfatta då det ankar, himlen bjuder er. Blif en af vårals I detta ögonblick ljödo, liksom från en osynlig kör, en högtidlig psalms toner. Enkla, men i en hänförande melodis fullhet, trängde de ned till bjertats djup, liksom gående genom märg och ben. De förkunnade församlingens andakt. Gabriella bäfvade. En rysning gick igenom hennes lemmar och det )jöd ned till henne, som ett bud från den Högste, Ja, må det så varal) ropade hon allvarsamt och högtidligt, hennes ögon strålade af ett högre ljus, hennes gestalt tycktes höja sig jättelik, och hon: stod upp, strålande ef en gudomlig ingifvelse. . Men lagarna äro svåra och stränga, erinrade pastorn. ! Herrans ok är lätt och dess börda ljuf, svarade fröken. : Känner ni den botöfning; som föregår upptagandet ? Jag känner den; den är gissling. ,Tror ni er kunna uthärda den, tror ni er kunna följa församlingens föreskrifter? Båda delarne.n Nå väl, så svär vid detta kors, att ni slutar er till vårt förbund. Jag svär vid min helige Förlossares död, att jag vill tillhöra förbundet och vill uppfylla hvad det fordrar.