Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 2

laget aldrig skulle komma att hvila såsom Stänternas, och likväl vann det vid omröstningen: förstärkta Utskottet betydlig pluralitet; och ryheten om det mottogs öfverallt i landet med sävsla af den största tillfredsställelse, såsom man for af tidningarna från nästan alla landsorter. skulle man väl då, efter en sådan utgång, förvifla, att saken, om den i sig sjelf och till sin rund är riktig, äfven slutligen kan segra öfver. iet yttre motståndet? Men just för dessa orsaker kunne vi å den urdra sidan icke heller gå in derpå, att diskustionen ännu skulle vara för tidig, som Allehanla förmenar. Skälen härtill hafve vi förgäfves sökt utgissa. Tvertom: ju förr, såsom vi nyss: sagt, betänkligheterna blifva framlagda, öfvervägte, gillade elier vederlagda, desto bättre, och vi kunna ej neka, att just detta varit orsaken hvarlföre vi ansett lämpligt att, sedan tröttheten efter de långa riksdagsdiskussionerna numera tyckes haft tid att upphöra, gecom nigra artiklar i Aftonbladet å nyo taga upp ämnet. Red. af Dagligt Allehanda synes 0s3s äfven sjelf hafva gifvit ett slöd för riktigheten af denna tanka, då den förklarat sig anse ett sådant sakens a!handlande af publiciteten nödvändigt, ,innan man sluler sig till eller motsätter sig förslaget, innan man katihegoriskt yttrar sig för eller emot detsamma; och ehuru vi visserligen för vår det tyckt de talrika diskussionerne mom riksstånden samt utvecklingen af konstitutions-utskottets motiver vara tillräckiiga för att bestämma vår tanka, så ligger detta intet Hinder för andra att behacdla ämnet efter en annan, fullständigare method, än vi gjort det. Det vissa är, alt ea sådan sak aldrig för mycket kan upplysas. Hvad deremot beträffar den anmärkningen, alt saken, i brist af en närmare utredning, blir en parlifsåga, så frukta vi, alt sådant i alla fall icke kan undvikas med ett förslag, emot hvilket man kan vara säker att hela det stationära partiet samt hofvets män skola uppträda, och der ultra-kotteriet å sin sida icke lärer underiåta, att ;srumla passionerna så mycket som står i dess makt. Det är derföre så mycket mer både nyttigt och nödvändigt, att åtminstone de, som verkligen önska en reform, hafva litet förr än i yttersta stunden kollatisnerat sina åsigler med hvarandra.