Aftonbladet – 25 februari 1842, sida 2

ndersåtare, att studera vid universiteterna i jern och Zärich, bar nu så tillvida blifvit uppäfvet, att serskild tillåtelse dertill numera kan ökas och beviljas. FÖRENTA STATERNA. Processen emot Biddle och de andre för belräghg förvaltning och maniement med f.d. Förnta Staternas bank beskyllde fortsattes i Phiadelphia. Den ende af dem, som hölls arrestead, var Hr Jaodon, hvilken någon tid var banens agent i England. Han hade icke kunnat inskaffa den borgen på 10,060 doiiars, som domtolen fordrat i fall han skulle få förblifva på ri fot. Alla de andre hade ställt borgen på lika tor summa för hvar och en. MEXIKO. Genom delegerade från alla landets delar har Santa Anna, som redan faktiskt innehade högsta makten, nu den 5 Oktober blifvit formligen vald till republikens president. Han hade derefter bildat en ny konselj, med Hr Bozanegra till resident. Emot Texas hade en expedition biifvit beslutad. — Uti 1824 års taxa på expeditionslösen, har Regeringen den 2 Febr. beslutat följande tillägg och förändringar: 1:0 Att lösen för gravationsbevis öfver stadsesesdom under flere än tre tomtenummer skall, utan sådan förhöjning för hvarje nummer, som hittills ägt rum, utgöra 24 Rdr, då beviset löses i Hofrätt, och 12 Rdr, då det löses i Rådstufvurätt; 9:0 att för kommunikationseller remiss-resoluion i enskilda mål bos Magistrat eller Rådstufvurätt skall erläggas 42 sk. ; dock att för sådan resojution lösen ej må tagas mer än en gång i hvarje mål, oaktadt handlingarne flere gånger kommuniceras elier till påminnelse utlemnas; 3:09 att för Notarii Publici protest och bevis skall ill notarien och det vittne han med sig hafver betalas 4 Rdr, då åtgärden sker å hans embetsrum, och 4 Rdr 24 sk., då den sker utom embetsrummet; hvarförutan, då expeditionen innehåller flere ark, för andra och hvarje af de följande arien betalas 18 sk.; A:o att lösen hos Kämnersrätt, äfvensom, der sår dan ej finnes, hos Rådstufvurätt i de mål, som efter lag icke i allmänhet till Rådstufvurätts omedeibara upptagande böra, skall utgöra lika belopp som för Häradsrätter stadgadt är; 5:0 att, när auktion å utmätt fest egendom på landet förrättas å annat ställe än å Landskansliet, skall ersättning till auktions-förrättaren för skjuts och dsagtraktamente utgå af auktionsprovisionen så långt den förslår, och öfverskottet delas lika emellan landssekreterarer och auktionsförrättaren; och 6:0 att i lösen för bevis, som till fordringsägare utgifves derom, att utslag blifvit af magistrat eller kronofogde till verkställighet emottaget, skall erläggas 42 sk. Skolande, i följd afi hvad 5:te och 6:te punkterna är stadgadt, de derifrån skiljaktige bestämmelser, som i 4 mom. af förklaningen den 27 Juni 1841 och 2 mom. af förordningen den 48 December 1823 förekomma, upphöra att vara gällande.n —SO— AA — Eftersom det uti en annan artikel i dag blifvit frågan om Kongl. KammarRätten, kan det icke vara ur vägen att nämna några ord om ett par befordringsmål, som röra nämnde verk, tillika med Kgl. Stats-kontoret. Oaktadt nemligen Kongl. KammarRätten sjelf har många både skicklige och meriterade tjenstemän, lärer Presidenten i verket, Hr von Hartmansdorff, blifvit gripen af en serdeles förkärlek för dem, som tjenstgöra i Kongl.:Stats-koatoret. Sålunda hände det sig nyligen, att t. f. Advokat-fiskalen i Stats-kontoret, Herr Alander, blef adjungerad i KammarRätter, framför KammarRättens egna tjenstemän, som dock borde äga mera erfarenhet i revisionsgöromål. Härvid passade det sig så väl, att genom denna förflyttning kunde en systerson till Presidenten i Statskontoret blifva förordnad att bestrida Hr Ålanders tjenst i Stats-kontoret. Men något ännu vida märkligare är, att då förslag nyligen skulle upprättas till en kommissarie-tjenst i KammarRätten, så har, med prejudice för en mängd af verkets egna tjenstemän, en bokhållare i Statskontoret, Hr Gråå, blifvit uppförd i ett rum på törslaget och Presidenten lir von Hart mansdorff lärer, för att lemna en egen sorts uppmuntran åt sina underlydande, till och med yrkat att han skulle få första rummet. Denna, som det vill synas uppenbara, orättvisa skulle i sig sjelf falla högst besynnerlig; men nu lärer det här i sin ordning bära så väl till, att i fall det lyckas så bedrifva saken hos konseljen att Herr Gråå blir kommissarie, så kan em kammarjunkare och slägtinge till Hr v. Hartmansdorff, för öfrigt en i alla afseenden mycket mede! måttig person, hafva allt hopp att blifva Hr Gråås efterträdare. Det blir i sanning uppbyggeligt att se huru de båda presidenternas ömhet för sina slägtingar här räcker bvar