Aftonbladet – 25 februari 1842, sida 2

BR ——— ket detta eljest roade mig, var jag likväl för närvarande ännu angelägnare om att få erfara på hvad sätt Axel kommit i ego af ,juvelskrinet. Jag ryckte fram med min åstundan, men han retirerade. Vänta, bror. sade ban, Rom bygg des icke på en dag. Det är, som jag sågt dig en lång historia och, hvad jag på förhand kan försäkra dig, vida mera intressant ön Cronstrands räkbekonst, som gaf oss så oräkneliga myror i hufvudet. Nyfikenheten skall äfven, som jag tror, hålla dig qvar längre än jag kunnat göra. Men se, der kommer redan mitt lilla huskors med en betjent i släptåg , bärande både vatten och anda. Mins du visan: Då ropar jag: hej, källarsven! tag hit champagne, en korg! Och vid den första korkens smäll försvinner all min SOFg.M Så sjöng han med full hals emot sin ungz maka, som nu, då han ville börja der ljufliga omqvädet af sista versen. sprang fram och satie sin lilla hand för hans mun. Du kan aldrig troy ropade bon, shvad din eljest oklanderliga mun blir milsbred när du brister ut i sång. Hade du efter de Mohrers och Spaniorers sedvana yppat din ömma låga sjungandes, hade den bestämdt aldrig blifvit besvarad. Nej, jag gjorde det åkande, sade Axel och såg något hemlighetsfull ut. ,Tystl hviskade Fanny rodnande och gick att servera den oskyldiga drycken. Under det hon sysselsatte sig med detta husbållsbestyr och hvarunder Axel spelade henne åtskilliga små spratt, fick jag tid att litet nogare skärskåda den förtjusande varelsen. Hon kunde