Aftonbladet – 2 februari 1842, sida 1

Er a John Ramsay bugade sig och gick genast till portvaktarstugan, der vira bekanta befunno sig. ,Jag kan alltså med säkerhet lita på er? sade grefven till den harneskklädda riddaren. Ingen bar ännu förgäfves litat på Robert Logom af Restalrig, när det gälde att utföra en dristig handling, svarade den tilltalade, i det han blickade grefven käckt i ögat. : sOch ni tilltror er att kunna fasthålla honom ?x frågade åter den förre. Så fasthåller icke fiskmåsen den fisk han har fångat, svarade den svarta leende, Har FastCastles, galler fallit igen efter honom, så skall ingen rycka honom bor! På hela Berwikshires kust söker ni fåfängt en borg sådan som min, hvilken, liksom skapad till en otillgänglig förvaringsort, hänger på sina branta klippor öfver hafvet.n Man skall använda allt för att kunskapa ut bans vistelseort,, sade grefven i en orolig ton och ryckande på den tunga guldkedjan, som hängde om hans hals ända ned till gördeln. Död och afgrund! ropade Logom med ett doft skratt. De må gerna få veta hvar han är. Jag herbergerade Bothwell i hans yttersta nöd; konungen och hans råd visste det och de nödsades nedsvälja harmen. Var öfvertygad att jog behåller honom — död eller lefvande. — Tänk på er fars olycka, herr grefve, och handla med raskt mod.p . Hastigt fattade grefven riddarens hand och i det han krampaktigt tryckte den, sade han, seende vildt på honom: Ni skall få höra af mig. — Skynda er, sir Robert, skynda er till Fast-Castle! — Han är vår, eller jag vill icke heta min fars son. Träder han inom dessa murar så är han min — död ellsr lefvande — detta vare vår lösen., Uran att vidare svara ett ord skakade riddaren grefvens hand, svängde sig upp på hästen och red i galopp ut genom porten.