, 3 skrifter ärö goda, sunda och oundgängliga. De finnas icke blott i utlandet, utan äfven hos oss; de följas der, hvarest ärelystnaden måste vara aldra starkast, i armeen. Der fordrar man en lärotid, och tjensteår;.men vi tillåta att det onda exemplet oupphörligt gifves genom det skådespel, som uppföres på den civila banan. Hvarför göras icke de stadganden allmänna, som armåen tyder? Det finnes ännu ett ämne, Hvarå jag icke utan tyekan kan förmå mig att påkalla Kammarens upp-l: märksamhet; jag vill tala om den orsak som åstad-, kommer en allmän och djup demoralisation; denna i finner jag i vallagen (buller i centern). Hyad! Tom lörvånår mig i vallagen, är icke dess föga de mokratiska anda. Jag tror, att Frankrike i detta hänseende har lemnat allt det utrymme åt demokratien, som nationens seder och lynne kunna fordra; jag båller mig till lagen, icke såsom ett monopolistiskt verktyg, utan som ett verktyg för. politisk demoralisation. Hvaröfver klagar man då beständigt? Man klagar öfver att de lokala intressena blif:a i medborgarnes och de deputerades sinnen starkare än det allmänna intresset. Är icke detta, M. H., den svyåraste politiska demoralisation som kan finnas? Vallagen gör, att den deputerade ej föreställer annat än ett litet antal små intressen. , Man klagar dessutom öfver att valmannen allt för ofta förmås att göra mera afseende på den tjenst som bevisas hoDom, än på den deputerades politiska handlingar nytt bulier). . Huru viljen j då att det skall vara annorlunda, Där ett litet antal valmän oupphörligen stå liksom på post omkring en deputerad, kring en man, som de ståndigt kunna besvära .och som ej kan undgå dem? Huru viljen j att i denna oaflåtliga strid mellan det allmänna och erskilda intresset, det sednare icke skall bli det rådande? Man klagar vidare öfver att den deputerade, för att erbålla röster, mera. bemödar sig om att göra tjenster, än att-vinna förtroende genom sina handlingar. Huru viljen j att det skall vara annorlunda, då den deputerade är oupphörligen ställd ansigte mot aznsigte med ett litet antalvaimän, som äro hans grannar, hans vänner, bans anförvandier? Det är visserligen lättare att vinna valmännen en och e i sönder genom goda handtag, än att.tillfredsställa dem alla gemensamt medelst goda politiska grundsatser. (Mycket bra.) Jag vill icke i denna tribun föreslå en vallag, jag antyder blott det onda som hemsöker landet, detta Onda, hvaraf allt det öfriga endest är symptomer: det är den politiska demoralisationen; det är på henne, som alla goda medborgares blickar böra rigta tig. (Bifall) Några vilja draga sig från saken genom påståendet, att allt det onda kommer från pressen och att man bör hålla sig till henne. Jag nekar ej, att.hon kan vara i stånd af många förvillelser; men erfarenheten bevisar att de styrelser, som ställa sig i en fortsatt, aldrig hvilande, strid mot pressen, sluta med ätt förkrossas. Må de, som äro styrelsens fiender, uppmuntra henne till denna förtviflade, kamp och locka henne att dagligen nedstiga på stridsbanan; jag, som icke vill hennes fall, oröar mig deröfver.... Tillåten mig ått på en gång oroas och förfäras. RER ES Då jag betraktar hvad som tilldrager sig rundt omkring mig, då jag betänker att det i närvarande stund icke finnes i verlded en styrelse, som ligger närmare medborgarena än den Franska; då jag tänker på att denha styrelse eger all den kraft, det är en styrelse tillåtet att ega, hvilken ej hvilar på fasta och stadgade politiska sedvanor, då förfäras jag. Detta är också verkligen hyad som måste förskräcka alla goda medborgäre; det är åt denna sida de böra vända sina ögon; der finnes faran som hotar vår heder, vår säkerhet; vår nutid och framtid. Jag vill tån denna tribun ropa till alla mina medborgare: fen politiska demorålisationen är den fara, som kan äfventyra allt, heder, säkerhet, fådernesland; detta är den fara som bör förena alla män af heder, alla åderneslandets vänner. Att söka förekomma det fondas verkningar, att bota det, se der det mål, för hvilket vi kunna samla oss och bilda en mäktig och Kelig koalition. 4 . Isynnerhet slutet af Hr Tocquevilles tal emottogs med långvariga handklappningar och bifallsrop från Kammarens båda yttersta sidor och rörelsen var så liflig, att sessionen måste. för en stund inställas. : —— AA SPANIEN; I det lagförslag, som blifvit Cortes förelagdt af regeringen, rörande den ecklesiastika organisationen i landet, finnas ganska märkliga förfoganden, hvilka förtjena meddelas, såsom bevis på alt man i Spanien med allvar tänker på kyrkans återförande till. sin : ursprungliga . bestämmelse och renande: från de: många: menniskofunder, :hvilka så dänge vanställt henne. Första artikeln åf lagförslåget lyder sålunda: I Spanien skall icke finnas någon annan jurisdiktion för ecklesiastika mål, än den vanliga inom hvarje biskopsstift, med vad till de omedelbart öfverordnade, i enlighet med Spanska kyrkans statuter. . Andra artikeln : Nationen. tillåter ingen främmande andlig jurisdiktion. Stridiga saker kunna således endast ;afdömas i. Spaniens metropolitan-provinser. Tredje artikeln: Nationen afsäger sig de, på Carl lII:s anhållan, genom påfvens breve af den: 26 Mars 1774 gifna privi