Aftonbladet – 30 december 1841, sida 2

unde minnas, varit sysselsatt med läsning. Klocan omkring nio hade spelet slutat och Rumstedt egifvit sig upp till föräldrarne, för att intaga sin ftonmåltid, men, då han något sednare stulle från em förfoga sig till sitt eget rum i en serskild till amma egendom hörande byggning, hade ban på ården mött sin städerska, hvilken lemnat honom jen oväntade underrättelse, att tvenne främmande errar voro inne i hans: rum. Desse voro Breiteldt och Beurling, af hvilka den sednare likväl nart gifvit tillkänna, det han ville gå bem, emedan nan sednare på natten kunde äfventyra att biifya fverfallen vid Nya Kungsholmsbron, der öfvervåtd inder den mörka årstiden någon gång inträffade; ivarjemte Beurling frågat Breitfeldt, om han icke fore benägen att medfölja. Breitfeldt hade likväl örklarat, det han ännu en stund ville qvarstadna 1058 Rumstedt. Efter det Beurling således ensam afägsnat sig, hade Rumstedt, utan annan anledning in den, att han då för första gången hade besök af Breitfeldt, skickat efter en half butelj vin, för att lermed undfägna sin gäst. Medan vinet förtärdes, ade Breitfeldt och Rumstedt suttit framför en uppänd eldbrasa och språkat i allenast obetydliga ämen, hufvudsakligen angående Breitfeldis afsigt, att divista meranämnde maskeradbal, der han förmält ig ämna föreställa någon röfvare, till hvars drägt, oiand annat, hörde en röd sammetsmantel. Derjemte rade Breitfeldt i en skrytsam ton omtalat den lycka san skulle ägt att vinna kärlek hos en mängd frunimmer. Omsider hade Breitfeldt stigit upp, för att så bem, då klockan befanns vara nära tolf. Han hade dervid förnyat sin begäran att få låna Rumstedts pistoler, af hvilka likväl blott den ena varit hemma, men den andra befunnits hos en Bokbindaren Normans son, af den anledning, att han, som någon tid förut haft uppdrag af Rumstedt att, för hans räkning, försälja pistolerna, råkat skada den sistnämnde af dem. Då Rumstedt nu skulle framtaga den hemmavarande pistolen och, i sådant ändamål, utdragit en byrälåda, hvari densamma läg förvarad, hade Breitfeldt fått se att der äfven funnos patroner och hagel, samt, under åberopande att natten redan var långt framskriden och att det, på sätt Beurling anmärkt, kunde vara äfventyrligt att vid denna tid, ensam och utan försvarsvapen, gå öfver bron, anmodat Rumstedt, att ladda pistolen. Denna begäran fullgjordes äfven af Rumstedt, hvilken i skottet inlade ett hagel, hvarjemte Breitfeldt, utan uppgifven orsak, begärt och erhållit tillåtelse att taga med sig ett par patroner och två eller tre hagel. Först efteråt hade Rumstedt erinrat sig, det han icke ägde någon knallhatt, och att skottet, i saknad deraf, ej kunde aflossas; men då Breitfeldt härom underraåttades, hade ban svarat: De skola väl ändock bära respekt för pistolen, om den framvisas,. Han hade derefter svept sin kappa omkring sig och tagit afsked af Rumstedt, men i sjelfva dörren vändt om och helt oförmodadt gilvit tillkänna sin önskan att få qvarstadna hos Rumstedt öfver natten. Dertill hade Rumstedt beredvilligt lemnat sitt bifall, hvarefter de bildat en gemensam bädd åt sig på golfvet, lagt sig der, efter något ytterligare samtal af alldeles likgiltigt innehåll insomnat och först uppvaknat, då Rumstedts städerska klockan sju påföljde morgon kom in med kaffe. När Breitfeldt om natten skulle gå till hvila, bade kan lagt ifrån sig pistolen och Rumstedt stoppat undan densamma bakom en hatt, stående på byrån, men, då Breitfeidt Onsdagsmorgonen aflägsnade sig, hade han medtagit pistolen, utan att Rumstedt sådant förmärkt. I annat fall skulle denne säkerligen först hafva urladdat skottet. Breitfoldt hade straxt, då han erhöll kulorna och patronerna, stoppat dem på sig och vid sin bortgång medtagit dem, utan att någon ytterligare fråga derom uppkommit. Efter nyssnämnde morgon hade Rumstedt icke träffat Breitfeldt förr än Lördagsaftonen d. 30 Okt. vid obduktionen af Carlssons lik å anatomi-salen; och förut hade Rumstedt aldrig sett Carlsson. Den angifvelse, hvilken Breitfeldt i detta mål emot Rumstedt framställt, vore således till alla delar ogrundad och Rumstedt förmodade, att hans förtroligaste umgänges-vänner, löjtnanten Walldau och kryddkramhandels-betjenten Norberg, hvilken sistnämnde flera månader under innevarande års sommar bodt tillsamman med Rumstedt, skulle kunna intyga, ej allenast, att de aldrig hört honom nämna Carlssons namn, hvilket likväl otvifvelaktigt bordt hafva skett, om Rumstedt, på sätt Breitfeldt försburit, ofta befunnit sig i Carlssons sällskap, än ock att Rumstedt varit högst obetydligt bekant med Breitfeldt. Thorsdagen den 28 Oktober hads Rumstedt varit bemma bela dagen samt klockan vid pass nio på aftonen lagt sig att sofva och först uppstigit päföljde morgon efier det hans städerska inburit kaffe. Om det å Carlsson föröfvade mvrd hade Rumstedt icke erhållit underrättelse förr än Lördagsmorgonen, då NorJberg yttrat till Rumstedt: Jo! det är rätt vackert att du hyst en mördsare;, i sammanbang hvarmed Norberg berättat, att Breitfeldt vore anklagad för ifrågakomne illgerning; dock som Norberg förmält, att det i Carlssons -bufvud upptäckte banesår ansigs vara med något hvast instrument homom tillfogadt, Ihade Rumstedt icke föreställt sig, att mordet skett Imed begagnande af Rumstedts pistol; hvaremot NorIberg, underrättad derom att Breitfeldt fått af RumIstedt låra en laddad pistol, yttrat den förmodan, at — EE 55 RR HR RR HH Le OSSE ANNA ARR AA AAA RI På ee ee ee NE NN