Breitfeldt ämnat använda densamma, för att afhänd: sig sjelf lifvet, i händelse han blefve, såsom verk ställare af nämnde missdåd, upptäckt. Breitfeldt bestred att han, utom det af Rumsted i pistolen inlagde skott, utaf honom emottagit nå gra kulor eller några patroner och ville fästa upp mMmärksamhet dervid, att, efter hvad Rumstedt sjel upplyst, i pistolen, när den af Breitfeldt emottogs funnits blott en kula, men att tvänne sådana blifvi i Carlssons bufvud påträffade; hvarjemte B-eitfe!d yttrade: hvarföre skulle Rumstedt, i händelse har verkligen vore oskyldig, behöft vid obduktionstill fället vara i sina uppgifter ostadig? Jag bade jr då ännu icke yppat Rumstedts brottslighet; uppre pande Breitfeldt härvid tillika sitt vid förra rätte gångstillfället gjorde förebärande, att Rumstedt vic obduktionen skulle hafva först erkänt att pistoler var laddad när den till Breitfeldt öfverlemnades sedermera velat påstå, att den icke var laddad, mer omsider förnyat sitt medgifvande af sanna förhållandet Rumstedt förklarade, att han väl i så måtto blif. vit beträdd med tvetalan, som han, på en af heri advokatfiskalen Fredholm fraraställd fråga, till er början föregifvit, att pistolen var laddad redan innan den Tisdagsaftonen den 26 Oktober af Rumsted framtogs, för att till Breitfeldt öfverlemnas, och se. dermera erkänt, att pistolen först då laddades; mer försäkrade deremot, att han aldrig uppgifvit, det pi stolen befanns oladdad, när den af Breitfeldt med. togs från Rumstedt. Breitfeldt vidhöll likväl sitt förebärande om hvad Rumstedt vid obduktionstillfället skulle bafva yttrat och förmodade, att Apatekaren Eagström hört desss yttranden; hvarföre Breitfeldt önskade, att Engström äfvensom öfrige vid samma tillfälle varande personer måtte varda, såsom vittnen i målet, inkallade: dock tillade Breitfeldt härefter: cJag kan väl icke ordagrannt återgifva dessa Rumstedts utlåtelser, emedan jag då var i en gruflig förvirring, men det mins jag bestämdt, att Rumstedt blef med tvetalan beträdd.n Härefter anhöll Breitfeldt, det Rumstedt mitte tillfrågas, huruvida han fortfarande kunde förneka, att han någonsin varit hemma hos Breitfeldt, och, sedan Rumstedt, utan all märkbar tvekan, med ja besvarat en sådan fråga, yttrade Breitfeldt, det han väl hade svårt att bevisa, att han af Rumstedt erhållit besök, eller att denne sednare och Carlsson varit bekante: dock förmodade Breitfeldt, att en piga, vid namn Sophia, hvilken städat Breitfeldts rum i Geijerska huset, torde hafva sett Rumstedt i Carlssons sällskap vara hos Breitfeldt. Härjemte tillade Breitfeldt: Ja! jag inser alltför väl, att jag nu ej. kan yppa ellt, så länge Rumstedt ej vill bekänna sanningen; förklarande Breitfeldt, derom tillspord, att han med ordet ayppa menade detsamma, som ådagalägga eller bevisa. Åf Kämnersrättens Ordförande erinrades Rumstedt, hurusöm han inför Öfverståthållare-embetet först uppgilvit, att han redan Fredagsmorgonen den 29 Oktober blifvit af Norberg underrättad om mordet å Carlsson. Rumstedt medgaf, att han, på sätt Öfverståthållare-embetats protokoll utvisade, i början meddelat en sådan uppgift, men förebar, att densamma härledt sig af den omständighet, att Rumstedt, vid ifrågavarande förhör, den 4 November, varit uppskrämd och äfven ayrvaken, emedan han natten förut kommit hem helt sent. Häremot Invände Gevaldigern Jederin, att Rumstedt, klockan omkring sex, på morgonen, den 4; November, blifvit uppväckt af polisbetjeningen, som då infunnit sig, för att: hos Rumstedt göra visitation, och derefter medtagit honom, till förhör inför; Ofverståthållare-embetet, men att detta förhör, der Rumstedts ifrågasatta uppgift skedde, begynt först klockan 41 förmiddagen, och att Rumstedt således då icke rimligen kunde anses hafva varit cyrvaken. Rumstedt erkände, att denna benämning på hans tillstånd icke varit rätt lämplig, men förklarade, att han, söm först omkring klockan 2, samma morgon, hemkommit från ett bröllop, der Rumstedt möjligen: druckit något för mycket, af denna anledning, iförening med Rumstedts bestörtning, öfver Breitfeldts lika oväntade, som grundlösa angifvelser, under förhöret befunnit sig i en något förvirrad sinnesförfattning. Hans åberopade uppgift vid omförmälde för-! bör innehöll likväl, att Rumstedt icke egde kännedom om mordet förr, än Norberg omtalade, att Breitfeldt, såsom för denna illgerning misstänkt, vore i häkte inmanad; och enär Breitfeldt först på Fredags-! eftermiddagen blef gripen, ansåg Rumstedt det vara Uppenbart, att Norbergs omnämnde samtal med Rum! stedt ej kunnat inträffa samma dag på morgonen. ; I anledning af serskilde frågor, uppgaf Rumstedt: vidare, att han hela Fredagen, den 29 Oktober, äf-. vensom natten till Lördagen, vistats hemma, utom! det att Rumstedt möjligen kunde hafva någon gång på dagen från porten till den af bonom bebodda egendom bepifvit sig ut på torget der bredvid. Hu-; ruvida han Lördagsförmiddagen oafbrutet varit hem-i: ma, gunde Rumstedt icke bestämdt erinra sig, menl han ville minnas, att han först på eftermiddagen gått bort. Han hade då begifvit sig till Perukma-1 saren Pettersson, vid Mynttorget, för att låta klippa itt hår; derifrån till Diversehandlaren Zanonis bod,!: vid Stadssmedjegatan, för att afhemta mnågre parl; andskar; vidare till Hattstofferaren Westens bod,!s 2. rr