Aftonbladet – 30 december 1841, sida 2

— — — — — — — — — -— X -—-— 1 1212 X -—x, —— — stämdt samma afton skulle återkomma. I hans rum j var allting i sin vanliga ordning. Då Bertha återvände, mötte hon den vännen Theodor gått att besöka, men af honom fått det svaret, att han förliden afton omkring klockan nio lemnat prestgården, att Theodor följt honom ett stycke på vägen, der tagit afsked af honom, och strandvägen fortsatt sin vandring för att återvända till staden. Den unge Lindbäck hade ock lofvat att med största skyndsamhet göra alla efterspaningar, och ännu samma afton lemna Bertha svar. Nu blef det en ångest som var obeskriflig. Hade man förut sjungit, så gret man nu duetter, och denhederliga gumman Stenius hade all möda i verlden att trösta de båda flickorna. Klockan tio om aftonen kom Herr Lindbäck med den bedröfliga tidningen, att då han sjelf skyndat strandvägen utåt, hade han funnit Theodors hatt vid en buske nära intill vattnet. Man kan lätt föreställa sig den grufliga smärta Agnes och Bertha kände vid denna berättelse. Hela natten tillbragte de att gråta, och så snart morgonen randades, gick Bertha till det ställe, hvarest hatten blifvit funnen, men ingenting der gaf henne något ytterligare ljus i saken. På litet afstånd var en koja, som beboddes a! fiskarfolk, dit Bertha ingick för att forska efter någon upplysning i den mörka gåtan. Stugans enda innevånare var en gammal gumma, ty hen nes son fiskaren var nu uti Malmö. Bertha frå gade om hon lördagsaftonen sett en ung herrt gå der förbi? z G — Ja, om morgonen såg Jag en herre i svari rock och gula nankinskläder. — Såg ni honom -ej komma igen om aftoner så der omkring kl. nio? Gumman teg och såg sig rädd omkring. — Ack! min Gud! ni såg honom visst! svar: för Guds skull! hvad har händ:? det är mir bror, min enda bror! ; — Herre gud, min söta mamsell lilla, taog ÖR