Aftonbladet – 30 december 1841, sida 2

— Uti Freja för i förrgår läses en insänd, i n skämtande och skarp ton och i Roslags-dialekt örfattad skrifvelse till Hr Kapten Nordensköld, anledning, af en, i Aftonblauet införd reklanation emot Norrköpings Tidningar. Vi annärkte redan förut Hr N:s uttryck: asmåsakp, mm något, som rörde förlusten af ett menniskoif, såsom mindre lämpligt. Detta uttryek kan sara ett förhastande, men det är likväl af sålana, som säga mycket i få bokstäfver. I allmänhet bör det anmärkas, att inom befälet för Kongl. Maj:ts fletta är en vacker esprit för uppysning, civilisation och fosterlandskänsla; men: let är icke utan, att vissa omständigheter tilika utvisa en viss dragning till mycket stränga tankar, om afståndet mellan befäl och gemene man, som icke är så alldeles humant, som man skulle önska. Hr Nordenskölds ifrågavarandej. uttryck, Hr Löwenborgs bekanta förfarande mot! en gosse, hvilket sedan blef föremål för aktion, äfvensom seden, att sätta kafle i munnen på matroser, hvilket stundom begagnas vid extral judieiel bestraffning om bord; allt detta från annars aktningsvärde, ja, till och med utmärkte officerare, vittnar, att inom korpsen i allmänhet måtte råda en viss anda i detta afseende, hvilken lätt uppstår på ett ställe, der en klass och eu intresse blir så öfvervägande, som i Carlskrona, men som man hade skäl att önska modifierad. Det ifrågavarande brefvet lyder som följer: Till Herr Kaften A. Nordenschiöld! Uti Böndernas Bibel (de äju så, som Bis-kopf Tegner ha kristna Aftonbiada) för fredan den 10 Dec:r, ha jag sett att nådig Herr Kaften behagat sätta in ä jussom lite skrumpens, eller va fan jag skall kalla hä, mot Norrköpings Tidninga, angånde den der bås-man, som Herr Kaften lär ha varit så nådig och lemna qvar i Motala ån. Hva nu själfva den sakjen jädder emellan anbelangar, si då må ni gräla mä hvaran bäst ni gitta, och rätta sammanhanga mä bås-man, si de få väl KrigsRätta syssla mä, och upplysa Oss sän om, i fall dä ej ä samma outredda Naturkrafta, som nu igen varit sta och grasserat, som när Odin blef strandsatter. De ä ej om hä, som jag nu tänkjer skrifva till Kaften om, nej hvasserra! si dä ä om helt anna dä. — Vät Herr Kaften, att hä skar mej, som mä jen täljknif i gjärta, när jag läste vid slutet af Kaftens nådiga skrifvelse, att Kaften bebaga kalla hela affära för jen småsak och ati Kaften mä sånt förakt talar om den der Båsmans-fråga. — Si Kaften, nu får Kaften just ursäkta mej, att jag rätt På skarpen vill skrumpensa opp Kaften. — Hva attan tusan dj—r, tror Kaften ej att vi Båsmän också ä folk, fast vi inte ha ehiöldar, hjälmar, och fan vät, hva all den der — — jäter, i ändan. Hva kan bä vara för kursa, som ni offsera gå genom hbjämma och utomlands! få ni der lära att så förakta jädra underhafvande, liksom jag hört att ni utomlands fått lära att hänga opp båsmänna i vanta och ge dom thevatten i ställe för gröt: Jo, ja tackar ja! Si sånt hörde vi inte omtalas under Stedingens och Qvistens tid, de va kärakärar dä, och många mä dom den tiden, fast di aldrig gått genom några utländska thevattens kursa. — Ack Herre Gud, nog mins jag den der Qvisten, saljg majorn i åminnelse; si jag va mä honom, när vi tog in Fresrikssta fästning, Han stog själf med bränvinsflaska 1 handen och muntra oss mellanåt. Ro gossar! sa han, ro kamrater! så kalla han 0ss, och inte tappa han bort någon af oss, ty han behöfde oss alla, ska ja säja, och dä gjorde också, att fast kulor och skrå pipade kring oss till höger och vänster, så hjälpte vi honom, fast mä någon förlust på vår sida, att ta in fästninga. Har va då bara Kaften han också kan tänkja, och ljag tror, att han alri hade blifvit mera, efter han hätte bara Qvist, men si för de der spratte som han gjorde Norrmänna, så blef han Majo och Riddare, dä va väl inte för mytjet dä. — Si Kaften, så geck dä till den tiden; men så v: inte ungherra då så klämigt och högfärdelig! upfödda, som nu, och då va dä inte så mycke Ismå gräfvar och baroner och dylika tingestar Jsom gjordes till offsera, som nu. Dä ä ju int lundligt, att såna der småherra, som ä vana at se nådig mamma skicka båsman till hamna ati Iköpa fisk och att allt i allom handtera båsman som jen köksa, sen de bli offserare, anse frågar om jen båsmans lif för en småsak och jen sim pel båsmansfråga, hvarom di ej tycker att dö m—— AA 8 WU Me —— mm 237 sr 0 08