Aftonbladet – 30 december 1841, sida 2

KÄRA nee FARFARS NYCKEL. KARAKAKKR AF (Forts. från gårdagsbladet ) Om Söndags eftermiddagen stod Bertba redan med hatt och par-å-sol hos Agnes, der brodern skulle afhemta dem båda tillika med fru Stenius. Vädret var utomordentligt skönt; ej denna brinnande, heta sol, som mattar både växter, menniskor och djur, men en mild, ljuf, varm, som upplifvade och fröjdade hela naturen. Gatorna hvimlade af menniskor, som dels njöto af det härliga vädret och Söndagens hvila, dels voro i rörelse för att skåda deh Engelska flottan, hvilken omkring fyrahundrade segel stark låg 1 sundet nära Helsingör, och i tysthet beredde sig till det lömska angreppet på Köpenhamn, som kort derefter ägde rum. Vid hamnen war serdeles lifligt; en mängd Engelsmån besökte den svenska stranden, handlade i staden, och skulle om aftonen bevista brunnsbalen vid det vackra Ramlösa. Engelska gardes-officerarne i skarlakansröda uniformer, prydda med guldgaloner, ginge flockvis upp från sina slupar, och tyckte: mindre besöka Helsingborg för att se staden, är för att låta se sig sjelfva, så vida man våga säga att en dylik fåfänga finnes hos det manliga könet, hvilket jag för ingen del påstår. Skul le någon Svensk yngling taga sig förargelse här af, ber jag honom i alla fall besinna, att det äl! endast om de unga Engelsmännen jag talar, all deles icke om mina flärdfria, värda landsmän. Fru Stenius och de båda unga damerna åskå dade från fönstret detta brokiga hvimmel. Der lefnadsglada Bertha längtade att få blanda sit deruti, och betraktade uppmärksamt de ankom mande, för att se om hennes bror ej befann: bland dem. Ett par timmar förflöto under den: na väntan, hvilken började att förefalla äfver den gamla frun något lång.