Aftonbladet – 27 oktober 1841, sida 2

sagt er, sire, att det var en infam nidskrift ... jag behöfver kanhända inte läsa mer? ... Ludvig. Joo min själ ... det der innehåller detaljer, ... som på det högsta reta min nyfkenhet ... jag begriper inte, buru man kunnat känna dem; (strängt) jag befaller att ingenting gås förbi ... Hertigen (fortfar). För resten är kungen den amest älskvärda och snillrika herre (Ludvigs min acklarnar), när han är vid godt lynne och god chelsa, och jag såg straxt att han mådde väl. cOckså var han ovanligt glad, under det vi vän: atade på supern. Vi gapskrattade tillsammans p;? cparlamentets bekostnad, åt deras vältalighet, ål amonsieur St. Florentin, på en gång så stol cskälm och dumhufvud; då jag anmärkte, at chan haft att dragas med olyckan, inföll kunagen: säg snarare med lyckan, då han inte redan är hängd! Ludvig. Det är sanning, jag sa det i går. Hertigen (fortfar). Apropos herr Sartines och phans lyx i peruker, ty man säger att han i er enda kammare har fyrtio, rangerade efter ordningen, sade kungen, att om han kom dit skulle han tro sig midt ibland sin konselj, .:.. han tillade, att de Maupou var ett oroligt hufvud, herr de Jarente en kanalje, hertigen en pinbilsk. ... . Ludvig (lifligt). Så sade jag inte, min vän, så sade jag inte. Hertigen (kallt). Gör ingenting, ers majestät. Det är icke om mig paskillet handlar .. (fortfar att läsa). ,Konungen var vid så godt lynne, att jag; alltid under skratt och skämt, bad om ett. kavajlert regemente för min kusin, markis MA ubuisson