Aftonbladet – 23 oktober 1841, sida 2

— Dagbladet har i går framställt ett Förslag alt uppmuntra arbetsfliten inom hufvudstaden. Det säges vara föranledt af den händelsen, att en fattig gosse utbjudit till förslagets författare en i trä utskuren dufva för 8 sk., hvilken gessen förut, flera dagar och på flera ställen försökt att sälja, utan att finna köpare; med anledning deraf föreslår Dagbladet, att en kommitt, med ett sammanskjutet kapital måtte bildas, för att af de fattige uppköpa deras tillverkningar, och åter på offentlig auktion försälja dem; kostnaden dervid förmodas ej blifva annan än lönen till den person, som åtager sig det ekonomiska bestyret, samt någon liten förlust på försäljningen. Utförandet af detta förslag skulle, förmenar Dagbladet, frambringa det exempellösa fenomenet — en hufvudstad utan tiggare. Den händelse, som gifvit anledning till detta förslag, är i hufvudstaden mycket alldaglig. Man ser ju der dagligen fattiga personer vandra omkring och söka något medlidsamt ansigte, inför hvilket de våga framtaga och till salu utbjuda än sitt sista klädesplagg, än någon småsak, t. ex. en syskruf, en lineal, ett pipskaft, en mössa eller några kragar, dem de sjelfva eller någon deras vän eller anhörig förfärdigat. och äro villige att aflåta för halfva värdet, i fall någon kristen själ vågar inlåta sig i handel med en menniska, i hvars hand äfven det hon sjelf under hunger och törst tillverkat, är att anse som orättfånget gods. Ty det är ju också en rättvisa i vårt land, att om någon fattig, synnerligen i stad och synnerligast i hufvudstaden, påträffas, vare sig inom elier utom hus, under det han är i begrepp att tillverka någon i mensklig hushållning nyttig sak, så skall man taga ifrån honom både saken och verktygen, draga honom inför rätta, slå honom på plikt, och, derest ej annat hjelper, insätta honom på korrektionshuset, bland tjufvar och mördare; och om någon, som ännu icke är fattig, men ej heller tituleras handtverkare eller fabrikör, företar sig någon tillverkning för att förekomma fattigdomen, så bör äfven han, för att vidmakthålla ordningen, anses och behandlas på samma sätt. Hvem vet icke, att det är försvaret för detta system, som i våra dagar ger oss rättigheten att helsas patrioter. Om i detta land, hvars högre presterskap nu på en tid betvgar så mycken tillgifvenhet för Kristus och så djup afsky för Strauss, en qvinna, med eller utan kyrkans välsignelse, blir moder, och intet har att nära sitt barn med, och kommer i den belägenhet, att hon måste antingen taga det i sina armar och räkna timmarne, minuterne, sekunderne oeh ögonblicken till dess hennes älskling under qval och ryckningar dör hungerns död, eller ock våga det brottsliga tilltaget, att sy en väst åt en förmögen like; så är af dessa båda alternativer det lagliga, att låta barnet om -: — f