Aftonbladet – 23 oktober 1841, sida 2

utmärkt komiska spel: Hr Andersson, som i förvigående sagdt, tyckes oss hafva vunnit betydligt uf hvad som ännu brast honom i hållning, utörde sin roll till full tillfredsställelse, och samma förtjenst bör man äfven tillägga de flesta öfrige, endast med den hemställan till Hr Broman, att det lediga och ogenerade icke behöfver utesluta ett visst comme 3l faut i fasoner, sem Ar Broman också kan representera när han vill. En ung debutant i Carolina Lewes roll, Mille Lindmark lär vara hennes namn, visade ganska lyckliga anlag, mycken ledighet och glädtighet samt har en vacker figur, hvaremot hon tyckes behöfva mycket mera bedröfvelse i vissa ögonblick. Men sjelfva pjesen! En ung man har blott för några satirers författande blifvit utdrifven från vänner och anhöriga, nära nog förbannad af sin mor och gått i frivillig landsflykt. Här, utomlands, lär han sig nu på sex år, för att försona en familj, hvars dotter han älskar, alla möjliga konster och vetenskaper, blir på sex år en ryktbar läkare, kirurg, jurist, kameralist och financier, kurerar en okänd i Venedig, men tar ingen betalning derför; skrifver ett betänkande åt kammarrådet Hippeldans, men också utan annan betalning än att denne skall — afstå sin fästmö till återtjenst. Vidare kommer ban efter sex år hem, och hvarken mor, syster eller älskarinna känna igen honom bara för det han tagit en peruk på sig. Alla dessa svårigheter hjelper väl den goda Kotzebue sig igenom med sitt vanliga outtömliga förråd på ädelmod, börser och falsk sentimentalitet; men allt det der är väl ändå något för starkt för våra dagar, och vi förmode således, att Epigrammet, som blifvit upptaget i och för Hr Sevelins recett, snart får återgå till den eviga hvilan. Hr Kotlzebue är då såsom författare vida lyckligare i den der litet smått skabrösa genren, såsom Grefvarne HKlingsberg, Råbocken eller grundsatserna, m. fl. bumte————