enskilda de förmåner, som efter grundlagen, så dan den äfvem inom Riksstånden vid sistlidne riksdag förstods, tillhöra det allmänna, så betvifla vi dock att hon skall visa sig så frikostig, som detta förslag förutsätter. Annat är att skänka några förmögne köpmän tullen på några tusen tunnor spanmål, elier ett rikt fabriksbolag tullen på några tusen t:r stenkol eller några tusen skålp. bomullsgarn. Utom det att de, som omedelbart kunna anse sig lidande genom en dylik regeringens frikostighet, äro ganska få, så hafva kanske äfven de något dylikt att bedja regeringen em, hvaremot en förening för ett sammanskott till de fattige icke hade vinstens mäktiga sporre för sina bemödanden hos regeringen, men deremot fordrade att regeringen skulle stöta sig med fördomarna hos allt hvad industriidkare hette. Låt oss likväl antaga, att föreningen verkligen förmådde utverka sig en sådan der rättighet att försälja allt hvad de fattige förmådde tillverka, och att regeringen efter meddelandet deraf äfven hade kurage att låta sitt ord stå fast, så att rättigheten verkligen finge begagnas, så begriper hvar och en, att det icke skulle dröja många veckor, förrän föreningen blefve till den grad öfversvämmad af varor, att den måste nedsätta sina priser till hvad blotta materialierna kostade; att följaktligen de tillverkande ingen nytta bade deraf och att man nödgades kanske snart alldeles sluta till butiken, om ej fonden vore desto större och ginge på flera hundra tusental. Vi önske att ingen af det förestående må draga den slutsatsen, att vi önska ligga hinder i vägen för en sådan förening, hvilken tvertom säkert skall välsignas för det goda den kan uträtta; vi hafve endast velat deis varna mot alltför stora förhoppningar deraf, dels erinra om den vilifarelse, hvaraf tyvärr alltför många i vårt samhälle äro betagne, att uti föreställningen om det stora och kristliga ädelmed, som de förmögnare tre sig visa sina mindre väl lottade likar genom sådana välgörenhetsanstalter å ena sidan, medan de på den andra försvara de hinder, som stänga utvägarna för de fattiga att kunna försörja sig sjelfva. är ora Te a ansa rar IT RT