Aftonbladet – 25 augusti 1841, sida 3

ji Söndagsförmiddagen den 4 sistl. November unde gudstjensten, i det mest utblottade tillstånd, ankon vill sin broder, visade denne deröfver mycket miss nöje, yttrade till gossen som skjutsade, att han skull få lägga honom i svinhuset, kästade hans trasor. stallet och dref honom ut i ett fähus — der ban fick vistas och ligga, halfnaken, uti ett bås på halmskräp Aldrig fick han gå in till sin broder i sjelfva man byggningen, utan maten bars till honom i fähuset likväl så sparsamt, att han måste i sitt halfnakna och svagsinta tillstånd gå omkring och tigga ho: grannarne, för hvilka han klagade öfver att han icke tick mat af brodren. Ingen vårdade sig om honom, den hårdbjertade brodren såg aldrigtill honom, utan lät bonom, utan linne, ligga alldeles naken uti båset, i den största osnygghet och i fara att förtäras af ohyra. Den 22 i nyssnämnde månad, sedan Lars Hanssons belägenhet ådragit sig grannarnes uppmärksamhet, begaf sig f. d. sexmannen Anders Ersson till Prosten Trysen, för att: begära understöd för honom af fattigvården, då Pastor Trysen svarade, att han först skulle hålla sockenstämma derom. Döden begagnade Prostens uppskof och befriade Lars Hansson, morgonen d. 23:e, från hans lidande, och man fann honom död i båset, uti sittande ställning. Hans döda kropp obducerades, och läkaren attesterade, att Lars Hansson under sednare lifstiden baft en ymnigare vattenaktig utgjutning på hjernan; att han af denna orsak icke varit mäktig sina sinnens rätta bruk, och deraf oförmögen att taga värd om sig sjelf, och vatt han nu af vanskötsel, tagen uti dess vidsträcktaste bemärkelse, då dermed menas så väl bristande näring, som öfverhand tagande smuts och ohyra, döt:, utan att någon egentlig sjukdomsorsak kan sägas dertill varit vållande. För sitt omenskliga handlingssätt blef Gustaf Hansson ställd under tilltal vid Åsunda HäradsRätt, der han var nog oförsynt att vilja försvara sitt förhållande, och yttrade med mycken köld: att brodren helst -trifdes i fåhuset och åtnjöt der till sin död en vidsträcktare vård, än ett oskylat fattighjom vanligt tillegnas. Att han vid ordet vård ej fästade stora anspråk, synes af följande utdrag ur vittnenas berättelser: En dag nade Nämndemannen Carl Carlsson sett Lars Hansson komma springande i byn, alldeles naken, med undantag af en skinntrasa, som ban haft öfver axlarne, samt en gammal hatt och en käpp. På tillsägelse hade ban återvandt hem. Då han dog hade ban setat i båset på gammal halm, liknande, såsom vittnena uttryckte sig, ett svinläger, med hufvudet nedböjdt emellan benen, alldeles naken, utom den omnämnda skinntrasan. Då först hade brodren tagit fram en trasig skjorta och låtit satta på honom. Åtta dagar före sin död hade Lars Hansson en dag, något mera än vanligt betäckt på kroppen, kommit till en af grannarne, bonden Jan Ersson och hans hustru, och begärt mat och vatten. De gåfvo honom båda delarne, hvarföre han hade tackat, sägande, att han på länge icke fått så mycket mat, att lifvet vore honom kärt, samt att han, i brist på annat, hos brodren druckit drank och trodde sig blifva tokig i fähuset. Straxt derpå hade Gustaf Hanssons son och dräng kommit, för att taga reda på Lars Hansson, som skrek och Jlofvade att han skulle följa med hem, blott han slapp ligga i fähuset, hvilket sonen och drängen också lofvat. Åtta dagar före döden hade en grannhustru sett Lars Hansson, skyld endast af några trasor, stå vid brodrens gårdsgrind, i afsigt, såsom det syntes henne, att gå ut i byn, trol:gen för att tigga sig litet mat. Brorsonen hade då kommit och hindrat honom derifrån, samt fört honom bem tillbaka, dervid Gustaf Hansson under hotelser tilldelat sin arme broder flere slag af en käpp, så att han jemrat sig mycket. Gustaf Hanssons dräng och piga afbördes utan ed. Drängen hade ingenting annat än godt att säga; pigan gaf, synbarligen af rädsla för husbonden, undvikande svar, men intygade likväl, att Lars Hanssons läge i båset var sämre än ett kreaturs, och att ban klagat deröfver att ohyran åt upp honomp. Under ransakningen upplystes, att Gustaf Hansson i grannarne var afskydd för sitt handlingssätt emot orodren. Det bör nämnas, att Gustaf Hansson i Juni måad sistl. år, då han fick underrättelse om sin broers usla belägenhet, gick till Prosten Trysen, för Itt begära, att brodren måtte blifva intagen på nåson fattigförsörjning. Prosten lemnade då 2 Räår 3Bko och lofvade, att föredraga ärendet i allmän soc censtämma , som likväl uteblef. Detta medgaf Proten Trysen inför Domstolen, men sade att, emedan Lars Hansson kort efter blef så frisk att han kunde så omkring ocn betla, hade han icke låtit utlysa nåson sockenstämma för nämnda ändamål. Genom Utslag d. 31 sistl. Juli, blef Gustaf Hanson, såsom genom sitt ofvanomförmälda handlingsätt vällande till brodrensdöd, dömd att, enligt 28 Cap. MissgerningsBalken och Kongl. Brefvet den 44 November 1746, erlägga hel mansbot, 300 Daler silf(ermynt med 100 Rdr Bko, eller, i brist af tillgång, indergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt tt derefter stånda -uppenbar kyrkoplikt. — Såsom vofast och säker man fick han vistas på fri fot. — Målet är understäldt Svea HofRätts pröfning. ——— L —— ——————-—-—--——-—rr--—IR——-ro0——--—-—-LL-—-rt-:t:i,re6—-—--—-———————— nflytande i Tyskland, som kunde vinnas genom letta kollegium. eller, fann man i Tyskland föga