Aftonbladet – 25 augusti 1841, sida 3

MO EERO Rs hvad man böll. Detta var ock hvad som hände Fabian: han släppte lamapn, och hon skulle hafv: fallit på golfvet, omicke den lilla handen, son han: sednast: beundrat, : hade gripit den med er snabb rörelse och hållit den stadigt qvar, mid framför figuren. Ljuset föll nu på ett hufvud som i skönbet öfverträffade allt detöfriga, eller rättare, som stod i den fullkomligaste harmoni dermed. Den klassiskt formade ansigtsovaler begränsades. mörkt ofvantill af några rika, ele: sant slingrade HKårflätor och på sidorna afet par näpna skruflockar, och den skära. hyn val för. tillfället öfvergjuten med en hög purpurrod: nad, som likväl småningom mildrades till en vanligare, men frisk färg. Det var alldeles icke någon sömngångerskas likbleka utseende, och under .dezfina,: mörka, skönt hvälfda ögonbrynen blickade ett par klara, mörkblå ögon ganska vaket och förståndigt på Fabian. Denne, var imedlertid. så förvirrad öfver hvad han på intet annat sätt visste förklara, att hamn tog för gifvet, alt den, han såg; framför: sig, gick i sömnen och hvarken kunde se eller tala. Han stod länge qvar på samma fläck, lika stum och orörlig. sjelf, innan hans orediga tankar högt gåfvo sig luft i några orediga utrop: O, mid Gud! Hvad är detta? Amalia sjelf! Fröken von Halders här, vid denna tid, i en sådan drägt! .,.. Huru kom .... Men det är omöjligt annat? hon går i sömnen; hon hör mig icke, hon ser mig icke! Gode Gud! Huru skall detta slutas !, (Forts.) — — AAA — Det tyska kollegium i Rom är en af de stiftelser. som utgingo från Loyola, ännu kort fört hans död. Detta kollegium (stiftadt under Julius IT, 4552) och det förut stiftade barnhuset (Pia Cass legli orsani in Sancta Maria in Aquiro på Capranica-torget, stiftadt 1540), hyllade Loyola såsom sins älsklingsinstituter, dem han brukade kalla sin Jose! och sin Beniamin. Men antingen hade man efter