Aftonbladet – 31 juli 1841, sida 2

begäran af sin regering om skydd och rättvisa, såsom tredska, och verkställde biskopens i Lund omenskliga yrkande, att vräka dem utur sina hemman. Det är likväl påtagligt, att biskopen aldrig haft rätt till något annat af dessa hemman, än arbetskyldigheten; men icke att godtyckligt disponera de kronohemman, som gevom indelningsverket blifvit afskiljda från säteriet, samt att kronohemmanens -åboer ej voro hans slafvar, men väl, på bestämda vilkor, tjenstskyldige dagsverkare under biskopssätet. Det är äfven påtagligt, alt staten aldrig till biskopen i Lund öfverlåtit alla de, säkert 46 till 48 tung nor guld värde hemmanen, såsom en godtyckligt disponibel egendom, utan att den blott till boställe lemnat honom Allhelgona säteri, samt betraktade de 48 numererade kronohemmansdelarnes innehafvare såsom med laglig kronoborätt besutne Svenske medborgare, hvilkas väl och egendom den borde anse sig lika pligtig att vårda, som den rikt lönade biskopens. Dylika förhållanden hafva, fastän i mer eller mindre mån, mångenstädes uppstått och äga ännu rum. Det är att, förekomma deras fortfarande och att bereda de arbetande klasserna en säkerhet, som utgör vilkoret för jordbrukets bestånd och förkofran, som Rikets Ständer vidtagit den ofvannämnde åtgärden; och om äfven åtskilligt kunde vara att anmärka emot det föreslagna sättet; om det ej synes bordt lemnas åt Landshöfdingen allena, att undersöka, utreda och afgöra sådana rättsförhållanden; och om slutligen sjelfva antydningen om kontrakters afslutande, utan föregången laglig pröfning, utgör ett slags fortsättning af det gamla missbruket; så bör man dock göra rättvisa åt den goda afsigten. Den underdåniga skrifvelsen, som angår detta ärende, lyder som följer: Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord, huruledes allmogen i åtskilliga provinser af riket, sedan längre tid tillbaka, fått vidkännas tryckande bördor, i följd af sådane hjelpedagsverken och tjensteskyldigheter till kungsgårdar och boställen, hvilka icke grunda sig på hemmanens skattläggning och indelningsverket; i afseende å hvilket ämne förekommit, att, sedan Rikets Ständer vid 4809 och 1810 årens Riksdag beslutat, det allmogens dagsverksskyidigheter till Kronan behållne kungsgårdar och kronolägenheter skulle upphöra att in natnra utgöras, när dåvarande arrendekontrakt upphörde att vara gällande, men lösen. derför erläggas till Statsverket, efter markegång, och hvilket beslut genom Kongl. Brefvet den 3 December 41812 bragtes till verkställighet, en skiljaktighet i dessa utskylders afbördande uppstått emellan sådane hemman, som voro dagverksskyldige till Kronans så beskaffade fasta egendomar och dem, hvilka till boställen eller indelningshafvare voro anslagne, hvilken skiljaktighet ännu fortfar, ehuru sedermera vid flera riksmöten fråga blifvit väckt, att ofvannämnde förändring i sättet för dagsverksskyldigheternes utgörande måtte utsträckas till alla hemman, hvilka äro dylika skyldigheter underkastade. Hvad nu bemälde dagsverksbesvär beträffar, så är det. efter Rikets Ständers öfvertygelse, ostridigt, att ett sådant åliggande medför ett menligt inflytande på de dagsverksskyldige bemmanens jordbruk, och då Rikets Ständer derföre, vid ett föregående tillfälle, i ofvan anmärkte hänseende, medgifvit lindring i dagsverksskyldigheten till. Kronan samt dess egendomar, synes rättvisa och billighet fordra, det sådane åtgärder vidtagas, hvarigenom enahanda lättned jemväl beredes den del af allmogen, som är underkastad arbetseller dagsverksskyldighet till sådane Kronolägenheter, hvilka sisom boställen och löningshemman, m. m., äro till embetesoch tjenstemän anslagne, heldst då dylika skyldigheter icke alltid äro fullkomligen bestämde och således kunna föranleda till obilliga och öfverdrifna anspråk; påkallande imedlertid bebefvet, att, intill dess en så beskaffad förändring, utan förnärmande af någons rätt, kan tillvägabringas, en närmare bestämmelse af arbetsoch dagsverksskyldigheten, der sådan saknas, må, så vidt ske kan, varda åstadkommen. På grund häraf få Rikets Ständer hos E. K. M. begära, det E. K. M:ts Befallningshafvande måtte erhålla nådig befallning, att anställa en fullständig och noggrann undersökning, angående sådanse, uti hemmanens ränta och skattläggning icke inbegripne dagsverksoch arbetsskyldigheter, som in natura utgöras till Kronans hemman och lägenheter, hvilka, såsom boställen, m. m., äro embetsoch tjenstemän anslagne eller till inrättningar upplåtne, hvarvid bör utredas, huru dessa skyldigheter tillkommit och hvarpå desamma sig grunda, hvarförutan E. K. M:ts Befallningshafvande, i de fall, då nämnde skyldigheter icke äro närmare bestämde, borde söka tillvägabringa sådane öfverenskommelser, hvarigenom, åtminstone för tiden, efter nuvarande boställshafvares afgång,. visst antal dagsverken blifver bestämdt; ankommande det deremot efter Rikets Ständers åsigt, på vederbörande sjelfve, att, i de fall, då de icke åsämjas om den dagsverks eller arbetsskyldighet, som skall utgöras, sin talan derom i laga ordning utföra. Likaledes hafva Rikets Ständer, för deras del, bee slutat, att åliggandet, att in natura utgöra här förut omförmälde arbetsoch dagsverksskyldigheter för framtiden upphör, likväl så, att nuvarande innehafvare af de hemman och lägenheter, som deraf ärg I om mon ändtlioen andades ban lättara Net vifvag