Aftonbladet – 31 juli 1841, sida 2

tiden trumpen mot alla, utom mot mig; jag bör imedlertid säga, att han alltid, oaktadt sin bitterhet, hade ett afgjordt företräde framför sin — svärmor. Under deserten ankom ännu ett bref, och generalen utropade i det han slog handen i bordet, så att glas och talrickar hoppade: Nå, det fattades endast!... Henrik är blesserad!..-.. Cecile bleknade häftigt, och bennes läppar darrade. — Ja, blesserad, fortfor generalen ... han har fått ett värjstyng den klåparen ... Var inte orolig — tillade han och vände sig till sin svärmor — det tr ingen fara ... det är åtta dar sen ... han mår bättre, och läkaren har rådt honom att besöka baden i Barcges; i morgon är han här. — I morgon! ropade markisinnan glad. — I morgon, sade Cecile kallt, och henne 2nsigte återtog sitt vanliga lugn. Jag väntade otåligt på morgondagen. En postvagn är alltid en vigtig händelse i en småstad, men isynnerhet i Mont dOr, der stadsboernas enda nöje består i någon resandes ackomst. Också tittade alla hufvuden ut genom rutorna, då följande dagen bullret hördes af en kalech, som framrul!lade utåt storgatan. . Herr de Castelnau inträdde i salongen, omfamnade med ömhet sin onkel och helsade vördnadsfullt på de begge damerna. Hen syntes vara knappt och rätt tjugufem år, något lång och väl växt, en utmärkt hållning, med ett ord en vacker gosse, och, hvad som var ännu bättre, ; han tycktes icke hafva någon ide derom, ty han sys-; selsatte sig aldrig med sig sjelf, endast med andra. Hans öppna och redliga ansigte bar uttryck af li-. lande. Ansträngningen under resan elier andra or-; saker kunde hafva uppretat hans blessyrI Jag gaf akt på Cecile. Icke en enda rörelse varseblefs i hennes ansigte; hon emottog Henrik rmed; ;n affekterad höflighet och gjorde sig underrättad om 1ans helsa, med ett älskvärdt intresse -.. men icke ;å, som jag väntat mig. Henrik deremot var verkligen rörd ... Han kunle knappt uttrycka sig... det såg ut, som jag skulle sjort honom en tjenst, då jag talade om vägen och: m vädret, som var högst. odrägligt. Det tråkiga il lenna konversation gjorde honom småningom lugI I I I