RUTER KUNG. J AF EUGENE SCRIBE. I. Vänskapen gör hastiga framsteg under en resa, isysnerhet när vägen bär till en bad-ort. Jag drog fördel af denna nya egenskap, för att tala om Cecile. Jag lät markisinnan förstå, att detta äktenskap, i hennes tanka så fördelaktigt, likväl ingaf mig någon fruktan för hennes detters framtida lycka. — Ni känner icke min dotter, min herre, sade hon; om ni visste hvilken uppfostran hon fått! Hon har varit i pension i Sacre Coeur, såsom alla andra unga flickor af börd utaf mina bekanta. Hon har läst alla mina arbeten ... hon läser dem alla dar, och de principer de innehålla. ... — Åro ypperliga, min fru; men er dotter är imedlertid mycket ung, och det kommer den dag, då hjertat skall tala .... o— Pet skall icke tala, min herre ... det har aldrig talat inom vår familj! — Hittills ... vill jag medgifva; men för framtiden kan man icke vara så säker. — Min herre, sade hon, och mätte mig från hufvudet till fötterna, man felar aldrig mot sina pligter, då man har religion och principer.... Med religion och principer, min herre, gifves inga oproportionerade äktenskap ... inga faror ... märk det väl! — Jag är af er tanka, min fru! Vi anlände till hotellet. Generalen var vid dåligt iynne, och detta blef ännu sämre, då han mottog några bref att besvara och order att utdela. — Orm Henrik vore här, sade han till sin hustru, han skulle hjelpa mig; men ni har icke velat, min fru, alt han skulle göra 0ss sällskap. — Vi äro ju redan tre i vagnen förut, och min kammarjungfru var mig oumbärlig. — Se der qvinnornas räsonnemang! Det är af ett dylikt skäl ni beröfvar mig en brorson, jag älskar, och en adjutant, som jag är nöjd med.... — Ni glömmer att min mor och jag äro med, för att sköta om er, och att er brorson, herr Henric de ) Se Aftonbladet Nr 173.