Aftonbladet – 31 juli 1841, sida 2

kommer till väldet, så förutser man, att Sultaninnan Valide egentligen blir den styrande. Denna qvinna är genomträngd af hat till alla civiliseringsförsök i europeisk anda, och skall således sträfva att återföra sakerna till hvad de voro, innan Mahmud började sina reformer. Turkiet synes således i alla hänseenden, såsom statskropp betraktadt, gå en dyster framtid till mötes. Från Candia gå de nyaste underrättelserne till den 48 Juni. Insurgenternes styrka tillvexte dagligen, oaktadt Turkarne hade 8000 man i fält emot dem. Ingenting afgörande hade ännu förefallit. På engelske, fransyske och ryske konsulernes uppmaning, att nedlägga vapen, hade den provisoriska regeringen i folkets namn svarat, att de Kristne på Candia hellre ville dö, än längre lefva under Turkarnes ok. FRANKRIKE. Oaktadt det föregifves, att allt är lugnti Toulouse, hafva ej mindre än 7, 8, 9 och 414 militärdivisionerna erhållit ordres, att låta uppställa hälften af hela deras disponibla styrka echelonsvis på vägen till Toulouse, och de redan der samlade trupper utgöra mera, än som rymmes i kaserner och allmänna byggnader. I öfrigt omtalas, att rustningarna för flottan pågå med ovanlig drift, och att alla permitterade officerare inkallas. Amiral Hugons eskader skulle proviantera för 4 månader och innan den 23 åter utlöpa från Toulon. STORBRITANNIEN. Enligt korrespondensunderrättelser från London, stod Sir Robert Peel i begrepp, att företaga en resa till Paris, naturligtvis för att med Ludvig Filip och vännen Guizot öfverenskomma om, hvad för de båda kabinettens konservativa politik må vara nyttigast och helsosammast ati vidtaga. Det heter imedlertid, att orsaken til hans resa var, att han ville bli qvitt de mång: kandidater till portföljer och embeten, som redan börjat trängas i hans salonger. — Lord Rus sell, som för ett par år tsedan blef enkling, ha! nyligen gift sig med en dotter af Lord Minto. SCHWEITZ. Stora rådet i kanton Aargau har fattat ett närvarande ögonblick ganska vigtigt beslut. Me 4108 emot 68 röster har det nemligen afgjort att beslutet om alla munkklosters inom kantoner upphäfvande kommer att blifva beståndande, oak tadt Landtdagens uppmaning att frångå detsamma. Man får nu se, hvad Landtdagen tager fö! parti, sedan saken kommit till denna ytterlighet